av robwe » 2010-10-06 03.08
Magnus:
Det verkar som att vi inte längre får skriva inlägg som nämner specifika personer. Jag har också fått ett inlägg raderat nyligen.
Herr Anders:
Ja, kanske är det rentav den gamla indelningen kollektivism kontra individualism som gör sig gällande? Jag tror att du slår huvudet på spiken.
Om jag hade använt ordet "kollektivism" istället för "ledarskap" så kanske människor här hade känt sig mindre förolämpade av vad jag skrev. När jag skrev att vissa "drogs till ledarskapet", så var det egentligen detta jag menade. Jag menade aldrig att vederbörande nödvändigtvis själva vill bli ledare, vilket lätt kan tolkas som en förolämpning i direktdemokratiska sammanhang, utan jag menade snarare att de tycks förvänta sig konformism i någon grad. Jag inser att mitt ordval egentligen var lite olyckligt och jag vill be om ursäkt för det.
Ayn Rand var en idiot på många sätt, men i någon mening så håller jag faktiskt med henne om att kollektivistiska ambitioner lätt leder till övertramp av olika slag. Om man har en bild av att gruppen är en enhet som står över individen, så är det lätt att det skapas situationer där individer förväntas göra eller agera på vissa sätt utan närmare respekt för deras egen fria vilja.
Till exempel när personer ombeds följa "sunt förnuft" utan en mer ingående analys om det verkligen bara är en förnufts-fråga, eller om det finns en djupare frågeställning som rör den individuella viljan. Om man till exempel pratar om låsning av stadgar eller vad det nu må vara, så kanske detta i hög grad är en fråga om individuell vilja, och inte bara en fråga om förnuft. Det vill säga att man kan argumentera över vad som är bäst, men att varje persons val till sist handlar om deras egen fria vilja.
Att kommentera andra människors förehavanden borde vara uttryck för kollektivism av något slag. Till exempel när vissa personer säger vad andra personer ska fokusera på, eller inte fokusera på. I en individualistisk kultur är det tvärtom tabu att i allt för hög grad uttala sig om andra människors tid och handlingar. I det fall som så sker, så måste det vara i formen av en uttrycklig önskan. Skillnaden är:
"Vi måste fokusera på att bygga en ny hemsida!"
Kontra
"Skulle någon vilja hjälpa oss att bygga en ny hemsida?"
Det kollektivistiska uttryckssättet projicerar en skuld på alla människor som ingår i kollektivet. Individualister däremot använder sällan imperativ i respekt för den fria viljan. Varje steg till samarbete är att betrakta som en gåva som ska behandlas respektfullt.
Utan tvekan verkar i alla fall Aktiv Demokrati plötsligt ha övergått ifrån att vara mer kollektivistiskt till att bli mer individualistiskt. Jag tror att detta är väldigt bra eftersom jag tror att den tidigare kollektivismen skrämde bort många människor som egentligen hade kunnat hjälpa partiet. De programmerare som partiet så desperat behöver, är nog troligtvis individualister snarare än kollektivister, och behöver en mer avspänd atmosfär för att få arbetsro. Det är också av detta skäl som jag tror mer på Aktiv Demokrati än TilliT. TilliT kanske kan bli bra på marknadsföring, men teknikuvecklingen, vilket egentligen blir det avögrande på sikt, kommer att ske i AktivDemokrati.
Skillnaden är att människor tillåts drivas av sin egen nyfikenhet istället för skuld-känslor. Mera morot, och mindre piska kort och gott.
Magnus:
Det verkar som att vi inte längre får skriva inlägg som nämner specifika personer. Jag har också fått ett inlägg raderat nyligen.
Herr Anders:
Ja, kanske är det rentav den gamla indelningen kollektivism kontra individualism som gör sig gällande? Jag tror att du slår huvudet på spiken.
[b]Om jag hade använt ordet "kollektivism" istället för "ledarskap" så kanske människor här hade känt sig mindre förolämpade av vad jag skrev. När jag skrev att vissa "drogs till ledarskapet", så var det egentligen detta jag menade. Jag menade aldrig att vederbörande nödvändigtvis själva vill bli ledare, vilket lätt kan tolkas som en förolämpning i direktdemokratiska sammanhang, utan jag menade snarare att de tycks förvänta sig konformism i någon grad. Jag inser att mitt ordval egentligen var lite olyckligt och jag vill be om ursäkt för det. [/b]
Ayn Rand var en idiot på många sätt, men i någon mening så håller jag faktiskt med henne om att kollektivistiska ambitioner lätt leder till övertramp av olika slag. Om man har en bild av att gruppen är en enhet som står över individen, så är det lätt att det skapas situationer där individer förväntas göra eller agera på vissa sätt utan närmare respekt för deras egen fria vilja.
Till exempel när personer ombeds följa "sunt förnuft" utan en mer ingående analys om det verkligen bara är en förnufts-fråga, eller om det finns en djupare frågeställning som rör den individuella viljan. Om man till exempel pratar om låsning av stadgar eller vad det nu må vara, så kanske detta i hög grad är en fråga om individuell vilja, och inte bara en fråga om förnuft. Det vill säga att man kan argumentera över vad som är bäst, men att varje persons val till sist handlar om deras egen fria vilja.
Att kommentera andra människors förehavanden borde vara uttryck för kollektivism av något slag. Till exempel när vissa personer säger vad andra personer ska fokusera på, eller inte fokusera på. I en individualistisk kultur är det tvärtom tabu att i allt för hög grad uttala sig om andra människors tid och handlingar. I det fall som så sker, så måste det vara i formen av en uttrycklig önskan. Skillnaden är:
[i]"Vi måste fokusera på att bygga en ny hemsida!"[/i]
Kontra
[i]"Skulle någon vilja hjälpa oss att bygga en ny hemsida?"[/i]
Det kollektivistiska uttryckssättet projicerar en skuld på alla människor som ingår i kollektivet. Individualister däremot använder sällan imperativ i respekt för den fria viljan. Varje steg till samarbete är att betrakta som en gåva som ska behandlas respektfullt.
Utan tvekan verkar i alla fall Aktiv Demokrati plötsligt ha övergått ifrån att vara mer kollektivistiskt till att bli mer individualistiskt. Jag tror att detta är väldigt bra eftersom jag tror att den tidigare kollektivismen skrämde bort många människor som egentligen hade kunnat hjälpa partiet. De programmerare som partiet så desperat behöver, är nog troligtvis individualister snarare än kollektivister, och behöver en mer avspänd atmosfär för att få arbetsro. Det är också av detta skäl som jag tror mer på Aktiv Demokrati än TilliT. TilliT kanske kan bli bra på marknadsföring, men teknikuvecklingen, vilket egentligen blir det avögrande på sikt, kommer att ske i AktivDemokrati.
Skillnaden är att människor tillåts drivas av sin egen nyfikenhet istället för skuld-känslor. Mera morot, och mindre piska kort och gott.