projektledare för utvecklingsteamet bakom Estlands e-röstnings-system
=====================================================================
Jag passade på att träffa mannen bakom Estlands e-röstningssystem idag på min resa i Estland, som research för min och Anders bok. Vi hade en dryga två timmar lång pratstund om e-röstning och lite flytande demokrati. Ska försöka återge det som kan vara intressant här, utifrån mitt minne och några spridda anteckningar:
Vi träffades på deras kontor i Tartu med kaffe och bullar.
Han började med att berätta lite om e-demokratins historia i Estland:
2001 började projektet att utreda möjligheterna att införa elektronisk röstning.
2002 infördes digitala signaturer för alla medborgare, vilket är en viktig förutsättning för säker röstning över internet.
2003 kom Svens företag in i bilden som en av flera företag som tävlade om uppdraget att utveckla systemet. Under tiden utvecklades arkitekturen i en kommite där representanter från Svens företag också deltog.
2004 vann företaget upphandlingen och implementationsarbetet, utifrån en då detaljerad kravspec och färdig arkitektur, började.
2005 hölls den första omröstningen med systemet, drygt 9000 eller drygt en procent använde e-röstning. Sedan dess har det växt från val till val och nu använder 25% av väljarna e-röstning.
E-röstning ska ses som en form av förtidsröstning och ersätter inte traditionell pappers-röstning på valdagen. E-röstningen är öppen dag 10 till dag 4 före valet.
E-röstningen går till ungefär såhär:
1) Väljaren loggar in och identifierar sig med hjälp av sin autentiseringskod som är kopplat till sim-kortet i mobilen
2) Listan av kandidaterna i det aktuella valet, sorterade per parti, hämtas och presenteras för väljaren (applikationen kan f.ö. hantera upp till tre samtidiga val och då väljer man vilket val man vill rösta i först)
3) Väljaren klickar på en kandidat (i Estland väljer man bara en kandidat, inte ett parti med ev. kryssning av kandidater som hos oss)
4) Rösten krypteras och signeras med väljarens digitala signatur (motsvarar ett slutet kuvert med rösten i ett annat slutet kuvert med väljarens id)
5) Den krypterade och signerade rösten skickas till en server som verifierar användaren, rösten skickas vidare till en annan server som sparar rösterna
6) en QR-kod som motsvarar väljarens röst, fast obfuskerad (inte längre läsbar), visas för väljaren
7) Väljaren scannar den med sin telefon och skickar till servern med rösterna
Genom att testa att obfuskera var och en av de möjliga alternativen och jämföra med det väljaren skickade kan nu servern berätta för väljaren vilken kandidat den har röstat på, utan att veta vad väljaren röstade på - det är så verifiering av rösten i kombination med valhemlighet fungerar, på ett ungefär9) När valapplikationen har verifierat att den röst som skickades också är den som lagrades avslutas transaktionen
Vi pratade också om det Norska systemet som är under utveckling. De var med och tävlade om det uppdraget också bland ca 50 företag och var kvar bland de sista tre, men i slutändan var det ett spanskt företag som fick uppdraget.
Det Norska systemet löser säkerhet och valhemlighet lite annorlunda, med en annan krypteringsteknik (MixNet) som går ut på att mixa alla röster så att de enskilda rösterna inte längre är identifierbara men om man räknar samman dem så får man samma resultat som innan, vilket kan göras flera gånger i rad för ökad säkerhet. Generellt sett så har forskningen inom e-röstning gått framåt under de ca 10 åren sedan det estniska systemet designades och det norska systemets tillförlitlighet kan bevisas i högre grad än det Estniska. Men i praktiken var Sven tveksam till om det verkligen är säkrare. I slutändan bygger säkerheten på att systemoperatörerna inte korrumperas och eftersom både Estland och Norge är väldigt centralistiskt styrt (liksom alla representativa demokratier) så räcker det i princip att en instans korrumperas för att systemet ska faila.
Jag frågade hur han såg på valhemlighet och han började med att säga att han har blandade känslor. Problemet är att valhemligheten gör systemet så mycket mer komplicerat och verifierbarheten av resultatet och därmed valsäkerheten kan inte garanteras till 100%, åtminstone inte med någon nu känd teknik. Utan valhemlighet skulle systemet kunna göras
extremt enkelt och alla skulle kunna följa rösterna och verifiera att de blev korrekt omhändertagna och räknade.
Verifiering kan f.ö. delas upp i tre nivåer varav det Estniska och det Norska systemet klarar
de första två:
1 verifiering att rösten mottogs
2 verifiering att rätt röst lagrades
3 verifiering att alla och endast de lagda rösterna räknades med i resultatet
Den tredje är som sagt inte 100% verifierbar och här får man lita till olika procedurer och loggar som gör det extremt svårt att fuska.
Å andra sidan är risken för att väljaren påverkas om vi inte har valhemlighet högst reell.
Han nämnde tre konkreta fall i Estland på senare tid om just hur väljare påverkats att rösta
på ett visst sätt där valhemligheten inte varit tryggad, t ex inom ett av Estlands högerpartier. Så slutsatsen han drog var att valhemlighet trots allt är ett nödvändigt ont.
Tillbaka till frågan om e-röstningens säkerhet. Den allmänna uppfattningen är att e-röstning i okontrollerad miljö aldrig kan bli lika säker som pappersröstning i vallokal. Dels för att så länge det finns kvar en koppling mellan röst och väljare så kan människor som har tillgång till den informationen gå samman och härleda hur en viss person röstade. Dessutom finns risken att någon får tillgång till väljarens kontouppgifter eller står bakom ryggen och kollar. Därför måste det alltid finnas en möjlighet att ersätta e-rösten med en traditionell pappersröst på valdagen, som avläggs i ett privat bås och inte har någon koppling till den röstande när den väl har lagts.
Jag tror att vi även i vårt flytande demokratiska system behöver ha det i åtanke att kanske
tillhandahålla pappersröstning eller motsvarande säker röstning på sista valdagen som ersätter e-rösten, för den som så vill.
Mot slutet kom vi in på flytande demokrati. Han hade hört talas om begreppet men visste inte
närmare vad det gick ut på.
Några saker han reagerade på:
vi har ju tanken att man ska kunna se hur resultatet fluktuerar under hela omröstningsperioden. Han menade att detta var "strängt förbjudet" eftersom det skulle påverka det som man vill mäta med valet (folkets politiska vilja). Jag invände att man kanske inte ska betrakta valet som en mätning av ett fenomen (folkviljan) utan snarare som en del av det demokratiska samtalet. Att visa hur opinionen svänger under valperioden adderar ju
information till det demokratiska samtalet vilket gör det rikare.
En annan sak var möjligheten att ta tillbaka sin röst och lägga den på en annan kandidat när
som helst. Det här hade han funderat på och diskuterat en del i relation till representativ
demokrati. Detta är också något som anses förkastligt eftersom det anses leda till populism - så fort en kandidat påbörjar långsiktiga reformer som gör ont i början men är bra i längden kommer väljarna att byta kandidat, är tanken, vilket omöjliggör långsiktighet i politiken.
Jag tyckte att så är det säkert i en representativ direktdemokrati där väljarna inte behöver ta eget ansvar utan kan skylla ifrån sig på "politikerna". Men i flytande demokrati ligger ansvaret hos väljaren att rösta "rätt" eller delegera "ansvarsfullt". Då är det inte lika säkert att möjligheten att byta delegat eller återta rösten leder till populism och kortsiktighet. Han höll med om att det kan ligga något i det.
Han nämnde att det finns ett e-röstningssystem som påminner om flytande demokrati:
Pret'a'vote. Ska finnas på YouTube som ett TED-talk.
Ett tredje problem han såg var säkerheten: Eftersom man alltid ska kunna ändra sin röst så måste alltid länken mellan rösten och väljaren finnas i systemet. Det innebär att om "fel" personer samarbetar så kan de härleda hur en person röstade. Den svagheten finns inte i
dagens e-röstningssystem där man alltid i slutändan kan ersätta e-rösten med en pappersröst vars identitet omöjligt kan härledas i efterhand.
Men på det hela taget verkade han positiv till flytande demokrati som koncept. Han trodde att det skulle innebära en väldigt omvälvande förändring i folks sätt att tänka kring politik, vilket jag höll med om.
Jag beskrev också vår strategi att införa flytande demokrati genom ett parti. Då berättade
han om några fall där nya partier som från början hade en annorlunda och direktdemokratisk
agenda (t ex Estlands gröna parti) så småningom korrumperades av systemet och menade att det nästan är oundvikligt. Jag hävdade att vår icke-politiska 0-frågeparti-inriktning var en avgörande skillnad som skulle skydda oss från att bli korrumperade när vi väl kommer in i riksdagen, men han verkade inte helt övertygad.
Sedan ringde Svens fru och påminde om att han var sen till kvällsmaten så därmed var intervjun slut.
/Joakim Sigvald
