JOSEFS PERSONLIGA REFLEKTIONER EFTER VALET 2010
En
MedMänniska är en som ställer till det gott för sin egen del
OCH så många andra som möjligt.
En
PyramidMaktHavare är en som ställer till det gott för sin egen del –
men på andra människors bekostnad (video 3 tim 35 min) – och då FRAMFÖRALLT oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna.
Aktiv Demokrati´s partiprogram är AD´s ”grundlag” - som jag ser det. Att sen hart när
ALLA andra
partier åt hållet ej alls ser sina partiprogram som sina ”grundlagar” - det är ju ej alls AD´s bord.
T ex Piratpartiet pratade om att det är
medlemmarnas vilja som gäller i för partiet grundläggande frågor. Men likväl så fattade PP´s styrelse det för PP ödesdigra beslutet om
icke valsamverkan - utan att först ha haft ens någon rådgivande medlemsomröstning om den saken. Detta menar jag är ett av hart när oändligt många exempel på hur
partikrati-partier fungerar.
Valresultatet talar ju tydligt om att bl a sådant ej alls gillas av P(i)ratpartiets presumtiva väljare.
I AD´s
partiprogram står:
”...Den politiska grädden vet vad demokrati betyder (
Demokrati betyder
folkstyre)
men de missförstår medvetet vad demokrati är för att kunna trygga sin makt och leva gott på de arvoden de skapat åt sig själva. De saknar hållbara argument som klarar en saklig debatt inför medborgarna. De påstår bl.a. att deras kompetens inte kan jämföras med folkets. Vi vet alla att så inte är fallet. Det framgår nästan pinsamt tydligt alltför ofta.
...Vi får inte låta detta fåvälde cementeras för då är inte diktaturen långt borta.
...Även partiets funktion styrs via demokratisystemet (
"representativ direktdemokrati")
. Det finns därför ingen styrelse eller någon annan grupp partimedlemmar som har mer makt än andra, utan alla partimedlemmar har möjlighet att påverka alla frågor med samma kraft. Alla med rösträtt i riksdagen har rätt att rösta i partiet. D.v.s. 18 år och svensk medborgare.
...En viktig princip vid delegering är att medborgaren bara temporärt och på ett mycket begränsat sätt delegerar sin röst. En medborgare kan därför enkelt representera sig själv i vilken fråga som helst om delegatens åsikt inte stämmer överens med medborgarens och medborgaren ska när som helst kunna välja en annan delegat eller bli delegat själv om ingen bra delegat finns att tillgå. På så vis förstärks en demokratisk ledarroll hos delegaterna och medborgarnas självförtroende stärks samtidigt.” - slut citat.
Jag uppfattar det som att det finns en önskan hos dom flesta i AD av de aktiva - att AD så fort som sig göra låter - får till ett ”idiotsäkert” fungerande
medlemsröstningssystem. Ett system där ALLA medlemmar måste välja att själva vara aktiva, delegera till en aktiv eller att vara passiva. Dock... - det bör ej finnas möjlighet för medlemmar i AD att per automatik bli = vara passiva - utan det bör i så fall också vara ett aktivt beslut - genom att vederbörande kryssar i en ruta för att vara passiv.
I detta perspektiv sett - så tycker jag att medlemsomröstningar i AD tills vidare i görligaste mån bör undvikas helt. Främst av det skälet att tid och energi skall bli över - för dom som står för jobbet att fixa
medlemsröstningssystemet. Sekundärt av det skälet att de omröstningar som görs - innan medlemsröstningssystemet är färdigt - i efterhand kan visa sig ha varit mer eller mindre utan värde.
Ifall att få till
medlemsröstningssystemet kommer att ta säg 3-4 månader - så ser jag det ej som någon nackdel, egentligen... Jag tror att med
valresultatet i ryggen - att det behövs lite tid för inaktivitet = begrundan - innan Wi i AD ger oss hän att lägga grunden för ett annat potentiellt valutfall för AD i valet 2014.
Enligt pdf-fil i början på sidan
HÄR - så röstat 65 938 väljare blankt - och 1 094 969 röstade ej alls. Det motsavarar ca 17 % av väljarna.
Blankröstarna ser ju INGEN
folkstyres-potential i något
PartiKrati-parti - vare sig i de
befintliga riskdagspartierna - eller sådana som försöker ta sig in i riskdagen. På goda grunder kan det antas att en stor majoritet av dom som ej röstat alls = ”soffliggarna” - ser det på åt hållet samma sätt. Det kan ju då uppfattas som att gälla även AD - enär AD-väljarna var färre 2010 (76) än dom var 2006 (81).
Det kan därför uppfattas som att blankröstarna = ca 1 % av väljarna - såväl som en majoritet av dom som
frivilligt avstått ifrån att rösta = ca 16 % av väljarna - är medvetna om att Sverige
EJ alls är ett gott land att leva uti - för oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna. Dom är åt hållet medvetna om att svenska
BlockPolitiken ÄR
BlockeringsPolitik =
PartiKrati-
styre =
vanstyre (video 8 min) folkrättsligt sett.
I två på varandra följande val - har nu AD gjort som alla andra
icke riksdagspartier gör = försökt att locka till sig väljare genom att påtala att hur illa det politiska etablissemanget styr Sverige - och hur andra icke riksdagspartier kommer att göra åt hållet lika dant - ifall dom blir riskdagspartier.
Detta kan ju i grunden sägas vara ett och detsamma som att
”försöka göra AD-partiet mera intressant = större - genom att ”hacka” på andra partier = göra andra partier mindre” =
mental maktkamp = mentalt
”krig” =
Divide and rule =
härska genom att
söndra. Personligen tror jag ej alls på - att ett fortsatt sådant agerande kommer att ge ”vind i seglen” för AD - under någon överskådlig framtid.
Dock... - en tillfällig framgång av ett sådant agerande kan ju uppnås. Sverigedemokraternas
framgång i årets val - är ju ett mycket gott exempel på det. Det kan också uppfattas som att det ökade valdeltagandet (+ 2,6 %) har med hotet/möjligheten SD som riksdagsparti att göra. Men valresultatet som sådant kommer nog också att bidra en hel del till - att i vart fall några av de befintliga riskdagspartierna - NU själva kommer att börja med ifrågasätta vad det är dom håller på med, förhoppningsvis...
Bara det i sig gör ju att SD´s valframgång är motiverad - sett till
nytta för oss av vanligt folk = väsentligt flera än 90 % av medborgarna - över lite tid sett i vart fall. Att sen SD skulle kunna utvecklas ifrån ett
renodlat missnöjesparti - till något som oreserverat
tjänar folket, som ett ej alls
partikrati-styrt = vanstyrt parti
folkrättsligt sett - det tvivlar jag starkt på. Men i o f s... - osvuret är ju alltid bäst - med tanke på hur det gick i Tyskland på 30-talet.
Jimmie Åkesson lär ju ha
Ian Wachtmeister som
rådgivare.
Men vaddå... -
”Allt som har en början har ett slut !”och
”Man kan lura en del av väljarna hela tiden.
Man kan lura alla väljare under en del av tiden.
Men... - ”luringarna” kan ju ej lura ALLA väljare , HELA tiden” - det är
OMÖJLIGT (video ca 6 min) menar
JosefMitt konsensus av detta blir att AD, fram till valet 2014, borde överväga att satsa huvuddelen av sin marknadsföringskapacitet på att attrahera dom
väljare som har röstat blankt (65 938) + ”soffligarna” (1 094 969). Även ”soffliggarna” kan på goda grunder antas ha åt hållet genomskådat det befintliga
PartiKrati-
systemets kontinuerliga nedrustning av den
sociala välfärden. Det styrks ju i sig av sådant som t ex texten under bilden i DN 2/9-10:
”Varken Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt drivs av någon önskan om att förändra världen. I stället är det viljan att skaffa makt !”Ifall AD enbart inriktar sig att attrahera blankröstarna och ”soffliggarna” - så blir det ju noll av behov för att ”kasta skit” på andra partier. Personligen tror jag att ifall AD blir ett konsekvent ”icke pajkastar”-parti - så kan det på goda grunder antas att blankröstargruppen - såväl som ej minst ”soffliggargruppen” -
kan vakna till ordentligt - och måhända ge sina röster till AD i valet 2014 - och på en nivå av antal röster, som Wi i AD idag ej ens kan drömma om, kanske...
Vad kan svenska folket i gemen förlora på att AD testar denna ”icke pajkastar”-partiidé månntro
När lagen om personalrepresentation i bolagsstyrelser kom på 1970-talet - så blev jag vald som sådan av tjänstemannanklubben på det företag jag då knegade. Jag upptäckte då relativt omgående - att företagets styrelses prioriteringar ibland var minst sagt ”huvudlösa” - sett med personalens ögon. Jag skulle kunna skriva några A4-sidor med konkreta exempel på sådan
dumhet - men det skall jag ej göra.
Men ett exempel kan jag ej låta bli att ta. På en av företagets fabriker fanns det bara EN toalett för en personalstyrka om ca 30 personer - som bestod av såväl män som kvinnor i proportionen ca 50/50. Dels blev det ju kö = förslösning av produktiv arbetstid - när för mångas behov trängde på samtidigt - och dels tyckte kvinnorna att männen urinsölade så - att det blev kletigt att sätta sig på toaletten. Ingen av personalrepresentanterna hade svårt för att inse detta. ALLA de övriga styrelseledamöterna i bolaget kunde inledningsvis ej alls förstå detta.
Företaget som sådant ägdes av
Wallenbergsfamiljen och var då ett av de mest lönsammaste i den sfären. Så det saknades ju ej alls medel för att göra toalettinvesteringen = göra om den befintliga toaletten till en för enbart herrarna
(investera i en skylt att fästa på dörren) + att investera i en ny toalett för den kvinnliga delen av personalen. Ifall jag ej minns helt fel - så tog det 2-3 år innan företagets styrelse insåg att det var rimligt att göra investeringen - och fattade beslutet om att göra den.
Det var minst fyra styrelsemötet per år = det tog 8-12 styrelsemöten för personalrepresentanterna att övertyga de av
Wallenberg tillsatta styrelseledamöterna om - att toalettinvesteringen var såväl arbetstidsmässigt, som ej minst hygienmässigt, en bra investering för företaget.
I början av min karriär som personalens styrelseledamot - så var styrelsen det övergripande beslutande organet i företaget. Dock... - redan efter något år - så blev det så att ALLA styrelsemötena i bolaget ALLTID föregicks av ett informellt styrelsemöte kvällen innan. På dessa förmöten var personalrepresentanterna portförbjudna. Så de formella styrelsemötena i bolaget blev ju därmed bara att ”klubba redan fattade beslut”. Så - så gick det med den ”sagan” om personalens lagliga rätt till inflytande i bolags styrelser.
1984 så övergick jag till lägga min energi på mitt eget påhitt - utvecklingsföretaget A-SANWICH AB som vd och delägare. Jag kunde ej finnansiera det företaget av egen kraft - och därför TVINGADES jag att ägarmässigt reducera mig själv till en av flera delägare = inledningsvis en av totalt sex. Senare TVINGADES jag till än mindre övergripande inflytande på bolaget som ägare - genom att ytterligare ägare enligt finnansiärerna MÅSTE tillkomma.
Detta föranleddes av att bolagets ursprungliga sex delägare - ej tilltroddes om att på ett nöjaktigt sätt kunna få bolaget över ifrån ett rent utvecklingsbolag till ett kommersiellt bolag. Den dåvarande
Styrelsen för teknisk utveckling (STU) var
etablissemangets verktyg för att inplantera den
”vansinniga” idén i A-SANDWICH. Detta då sett i perspektivet att INGEN av de nya ägarna tillförde något kapital av någon som helst grundläggande betydelse, någon användbar teknisk-, marknadsmässig eller annan kunskap.
Däremot så drog dom MYCKET energi ur bolagets ledningsgrupp - och då framförallt mig som vd i bolaget - genom att ideligen komma med verklighetsfrämmande frågor, kräva nya rapporter i all oändlighet, göra
personliga påhopp på personalen i bolaget osv osv. Detta ledde i sig till att bolaget TVINGADES till konkurs i januari 1991 - TROTS att då ca 10 miljoner av beviljad finansiering fanns kvar. A-SANDWICH hade en total finansiering om ca 33 miljoner kr.
Men STU´s ovillkorliga KRAV på en ny delägare i bolaget - med finansiell och annan styrka - kunde ju i o f s ha haft fog för sig - ifall Sverige ej industriellt hade varit en
Wallenbergdominerad ”ankdamm”. När jag efter ORDER ifrån STU raggade nya delägare till A-SANDWICH - så hamnade jag på ett av Sveriges största företag inom byggbranschen. Företagets ledningsgrupp = vd, ekonomichefen, marknadschefen och ej minst den tekniske chefen - blev bokstavligt talat ”eld och lågor” över A-SANDWICH-konceptets potential produktionstekniskt, marknadsmässigt - och ej minst som ett kommersiellt MYCKET lönsamt företag över lite tid sett.
Så ledningsgruppen gjorde en mycket ingående projektbeskrivning för att dra ärendet i sin styrelse. Men ordningen i det bolaget var sådan - att sådana ärenden till styrelsen först skulla skickas till någon närstående
etablissemanget - innan det fick läggas fram som en styrelsefråga. Svaret därifrån var ju på förhand givet = ”tummen stadigt ned”. Detta därför att det kan ju uppfattas som att det var samma ”instans” - som tidigare hade gett STU direktiv om - att förelägga A-SANDWICH det ”omöjliga” kravet att finna en ny delägare i Sverige. Effekten i det här bolaget blev att tekniske chefen, kort efter det här NEJ-beskedet, själv sade upp sin anställning. Han ringde mig och talade om varför.
I det läget insåg jag att det var uteslutet att kunna uppfylla det
vansinniga STU-kravet med ett svenskt företag. Då gick jag till Norge - och det allra första företaget jag uppvaktade var Norsk Hydro i Oslo - och det blev lösningen på STU-kravet.
STU ”stretade ordentligt” emot den lösningen - men gav med sig till slut.
Norsk Hydro har ju såväl finansiell och annan styrka - om man så säger.
Men det räckte ändå ej till - för
etablissemanget såg då till att direkt och indirekt jävlas så mycket med A-SANDWICH - att bolaget tvingades till en finansiellt sett helt onödig konkurs 1991. Detta p g a att Hydro då hade fått nog av det svenska etablissemangets jävelskap - och över en natt tog ”sin mats ur skolan” som huvudägare i A-SANDWICH - trots att då ca 10 miljoner återstod av bolagets totala finansiering om ca 33 miljoner. Mer i sak om hur det gick till - finns att läsa för den som söker på ordet A-SANDWICH
HÄR.
Otur - tänkte jag då - och gav mig ca tre år senare på ett nytt framtidslovande projket - som en av fyra entusiaster. Men redan vid ”första pinnen” så upptäckte jag då att Sverige vill ej ha sådant - punkt. Så det projektet avslutades då utan att någon av de inblandade, inklusive mig själv - hade lidit någon personlig ekonomisk förlust.
Dock... - sviterna av, mina personliga ekonomiska åtaganden i A-SANDWICH, ledde till att jag 1995 var nollad ekonomisk + att jag då hade en skuld i baken på ca 250 000 kr. Jag hade en mycket god privatekonomi före den onödiga konkursen i A-SANDWICH 1991.
Men jag kom ändå lindrigt undan - därför att han som var delägare A-SANDWICH - och tillika mitt bollplank avseende marknadsföring såväl som försäljningsansvarig i bolaget - tog livet av sig 1994 med cancer som ursäkt. Han blev bara 53 år. Han som kom på processidén
(som var beviljat som patent i en handfull länder, bl a sverige, och bedömt som ett mycket starkt patent) dog några få år senare. Av ålderskäl kan tyckas - för han var några år äldre än mig. Men jag tror att han hade levt i ytterligare ett ej föraktligt antal år - ifall det här med konkursen i A-SANDWICH ej hade skett. Så i detta perspektiv sett så är ju jag ej någon förlorare, precis...
Konsensus: 1995 var jag helt klar över att det industriella och politiska etablissemanget i Sverige som princip är ett och detsamma. Konsekvensen av det blev;
1. Jag slutade med att rösta - för hur jag än röstade så skulle jag stödja företagsmässiga och politiska
”partikrati”-
styren =
vanstyren (video 8 min) folkrättsligt sett2. Jag slängde ut TV´n, stängde av radion och avbröt alla mina många tidningsprenumerationer. Detta därför att
etablissemangets massmedia är ju som princip
ingenting annat än
"trattmedia" (video 2,5 min) enligt Hans Rosling =
hjärnförsmutsande.
Det fanns ett konsortialavtal mellan ägarna i A-SANDWICH - som innehöll kristallskrivna skrivningar om hur en eventuell konkurs i bolaget skulle gå till. Ingenting av det som föregick konkursen var inom ramen för detta. Så 1998 så gav jag mig på att testa ifall rättsväsendet ändå var något att ”hålla sig i” i Sverige. Efter minst ca 4000 timmars kneg med detta i domstolsprocesser - så konstaterade jag i maj 2005 - att jag som princip till 100 % fick rätt i allt i sak - men till 100 % fick fel i att det i sig skulle kunna medföra någon påföljd för dom som gjorde felen - utifrån hur det juridiskt kristallklart är formulerat i konsortialavtalet. Advokaten som var med och skrev avtalstexten - kommenterade det slutliga utfallet av rättsprocesserna med:
”Detta är för mig, som ingående lag- och avtalskunnig i detta rättsfall, helt ofattbart.”Men helt
tanke<A HREF="http://sv.wikipedia.org/wiki/Logik]logiskt[/url] faktiskt - utifrån att det svenska industriella, politiska och s k rättsliga system är ett och detsamma.
Rättsväsendet = orättsväsendet - som grundläggande allmän princip sett - punkt.
Nu går det ju ej att bara gnälla om det mesta - utan att ha något alternativ till det rådande minst
6 000-årade PyramidMaktHavar-vanstyret av mänskligheten
folkrättsligt sett - för då kollapsar den delen av
hjärndatorerna som Wi använder = det som
egot styr = vanstyr. Effekten av sådan överbelastning blir obönhörligen att Wi förr eller senare drabbas av
demens och/eller
Alzheimers sjukdom.
Så någon gång under 1990-talets början så formulerade jag det följande:
”PARTI FÖR MEDMÄNNISKOR
Bakgrund: Alla kända partier, regeringar (video 8 min)
, företag, religioner (speciellt)
m fl - räknar de för tillfället synliga ekonomiska resurserna = pengarna i organsiationen/samhället/globalt - och väver sedan in så många människor i denna ”välfärd” som dessa pengar synes räcka till. Med andra ord - nu levande medmänniskor kan räknas som kostnader = belastningar i samhällets och andra organisationers resultaträkningar.
All [i]fristående skovetenskap i kombination med basal matematik säger entydigt - att jordens resurser väl räcker till i ÖverFlöd för fem till tio (5-10) gånger flera männsikor - än som nu är födda i kött. Med andra ord så är nationalekonomiernas låsning vid BRIST på resurser - en av mycket sovande PyramidMaktHavare och deras medlöpare skapad illusion. Ett av det allra mest gigantiska och förödande slag i människosläktets hela historia - riktat mot alla nu levande människor på jorden.
Ett av många exempel: Den mat USA slänger i sina soptunnor skulle gott räcka till för att föda/göda halva jordens nuvarande befolkning med. Samtidigt lider ca ett hundra (100) miljoner medmänniskor varje dag av svält, varav ca trettiofem (35) miljoner avlider varje år - varav ca sjuttio (70) procent är barn.
Med andra ord - varje dag avlider ca 100 000 medmänniskor av barbarisk och helt onödig svält eller svältrelaterade sjukdomar - varav ca sjuttio tusen (70 000) är barn. Dock... - en än större helt onödig dödsorsak är att än flera lider och avlider av effekterna av sin övervikt ! ”Tröst” i detta är att barnas (video 3 min)
del av detta än så länge är färre.
PARTIPROGRAM FÖR MEDMÄNNISKOR
1. Ofödda foster, avlidna såväl som alla nu i kött levande människor är absolut jämlika resurser - som genom att vara/leva si eller så - enskilt och tillsammans - ÄR de facto i sin förening gemensamt skapare av alla förutsättningar för samhällets ekonomi = pengar. Med andra ord - ingen enda människa - ofödd som foster, nu levande eller avliden - kan vara en kostnad i samhällets resultaträkning - oavsett hur denne har valt, väljer eller kommer att välja att vara/leva i samhället.
2. Samhällets/jordens resurser räcker mer än väl till för alla som så vill välja - för att dom skall kunna leva i ett ÖverFlöd av Allt - utan att dom för den sakens skull direkt eller indirekt (kamouflerat)
skall behöva bestjäla någon enda annan enskild människa, samhället och/eller någon organisation. Ej heller finns det något enda skäl för samhällen och/eller organsiationer (särskilt då de s k
religiösa)
- att direkt eller indirekt (kamouflerat)
bestjäla någon enda enskild människa ekonomiskt = materiellt - och/eller ”klä av” någon enda enskild människa av bl a FNstadgad ovillkorliga rätt till personlig frihet och värdighet som människa född i kött.
3. En MedMänniska är en som ställer till det gott för sin egen del OCH så många andra som möjligt. Medmänniskor räknar primärt medmänniskor - istället för pengar - för att finna ut vilket HumanKapitalsom i sanning existerar. Eller med andra ord - medmänniskor återinför den sedan mycket mycket lång tid tillbaka bortglömda sanna sanningen - att ALLA människor, på ett eller annat sätt, ÄR absolut jämlika potentiella resurser och värdeskapare för sig själva och andra, för sitt eget närasamhälle - och nationellt såväl som globalt.” - slut citat.
Under rätt många år så har jag ”letat” efter ett partiprogram - som ej enbart är ”tomma ord” på ett papper - som skulle kunna leva upp till detta.
Aktiv Demokrati´s partiprogram är än så länge det närmast kommande som jag hittills har läst - under förutsättningen att det fungerande
röstningssystemet för AD´s medlemmar kommer på plats också.
Tills dess avstår jag ifrån att delta i omröstningarna på AD-forumet. Detta är ej ett hot - det är ett löfte.
Tack för ordet. /
Josef
av jonas » 2010-09-23 21.14 
Motverkan ger vinnare och förlorare = Alla blir förlorare över tid sett - punkt.
