Som alla kan förstå känner jag mig tvungen att bemöta den där sista jämförelsen med Orwell
Till att börja med, att uttala kontradiktioner av det slaget är en metod som buddhistmunkar använder i syfte att bryta ner distinktioner som hindrar människan från att se verkligheten som den är. Exempel på detta är "doing not doing", eller "att ha är samma sak som att inte ha". Det betyder att om man är lugn inombords, så spelar de faktiska förhållandena ingen roll. Delvis handlar det också om att bejaka en subjektiv världsbild där saker endast existerar om man tänker på dem. "There is no spoon" är ett känt exempel på detta.
Men man kan som sagt använda detta i syfte att bryta ner improduktiva distinktioner, som till exempel distinktionen mellan höger eller vänsterpolitik. Så, för att återgå till jämförelsen:
Om dispoten nu säger. "Krig är fred", så kan den som genomskådat makten säga "inte fred är fred". Genom att helt kunna förneka andra människors betydelse av ord har man ett immunförsvar.
Så till orsaken varför jag sade som jag sade. "ingen kontroll är kontroll". Det jag menar är naturligtvis att den betydelse du lägger i ordet "kontroll" och "sundhet" inte nödvändigtvis är en konstruktiv distinktion.
Din modell för omröstning om jag förstått saken rätt, handlar om att man formulerar förslag som indirekt förändrar en lagtext, till exempel. "föreslår att lagtexten ändras så att X läggs till och Y samtidigt tas bort". Och att detta skulle garantera en logisk sundhet i lagtexten som sådan.
Dock så kan man med lika stor rätt hävda att min variant är lika sund. Om man tillåter beslut som direkt kan tolkas som lagtext, till exempel "föreslår att X blir olagligt, och att överträdelse ska bestraffas enligt Y". Så kan man också betrakta den slutgiltiga lagtexten som sund under den implicita tolkingen att varje beslut gäller
till den grad de inte motsäger senare beslut. Detta skapar också en entydig och sund tolkning.
Samma sak vad gäller "kontroll". Man kan tycka att en preliminär granskning av alla förslag skapar kontroll internt i vårt valsystem. Men skapar det kontroll om man betraktar samhället som helhet. När man tar i beaktande de människor som inte lyckas få upp sina omröstningar i tid.
Så egentligen är det inte bra att alls tala om sundhet och kontroll, eftersom var och en kan tolka dessa ord på sitt sätt. Det är i så fall bättre att kalla din modell för:
"granskning av förslag innan omröstning"
och min modell för
"sammanställning av lagar efter omröstning"
Båda är sunda, och båda innebär kontroll.
Sedan vilken man vill ha av dessa är självklart öppet för diskussion. Jag tror fortfarande att sammanställning av lagar i efterhand är ett billigt pris att betala för en väldigt bekväm tillgång till demokratiska omröstningar. Människors intresse och opinion är nämligen flyktig, och politik handlar mycket om att göra saker vid rätt tillfälle.
Om människor till exempel får upp ögonen för en giftig kemikalie kan många vilja rösta om att förbjuda den direkt när de ser nyheten. Om man då måste vänta en eller två veckor på att någon komitée ska förbereda ett förslag kan tidsfönstret hinna stängas. När förslaget väl är uppe för omröstning så kanske för få kommer ihåg att rösta, och kemikalie-lobbyn har hunnit mobilisera sitt försvar.
Om man å andra sidan hade kunnat få upp ett förslag timmar efter nyheten når ut till allmänheten kanske situationen blir helt annorlunda. Redan första dagen får lagen stort stöd, och bollen kommer i rullning på ett helt annat sätt.
Vad gäller komplexitet som avskräcker väljarkåren tror jag att båda modellerna har likvärdig effekt. Antingen är det krångligt att formulera förslag, eller så är det krångligt att ut-tolka lagarna. Vi kan inte helt ta bort lagstiftningens komplexitet, vi kan bara flytta den till olika platser.
Visst kan jag se att det finns fördelar med din modell, som till exempel det du nämner om att hålla en budget.
(Detta kan man lösa även med min modell. Men samtidigt så kan man lösa detta genom pedagogik och praxis. Till exempel att råda människor att formulera budgetförslag enligt någon modell. Till exempel att inleda sådana förslag med "Inom befintliga kostnadsram... ".)
Men samtidigt så finns fördelar med min modell som jag tidigare beskrivit.
Jag tror att skillnaden delvis beror på om man betraktar lagstiftning som en ingenjörsprocess, varsam och på förhand planerad, eller som en konstnärlig process, vild och till en början skissartad. I detta hänseende lutar jag nog åt det senare. Men det betyder ändå att det finns kontroll och sundhet, bara av en annan sort.
Som alla kan förstå känner jag mig tvungen att bemöta den där sista jämförelsen med Orwell :-)
Till att börja med, att uttala kontradiktioner av det slaget är en metod som buddhistmunkar använder i syfte att bryta ner distinktioner som hindrar människan från att se verkligheten som den är. Exempel på detta är "doing not doing", eller "att ha är samma sak som att inte ha". Det betyder att om man är lugn inombords, så spelar de faktiska förhållandena ingen roll. Delvis handlar det också om att bejaka en subjektiv världsbild där saker endast existerar om man tänker på dem. "There is no spoon" är ett känt exempel på detta.
Men man kan som sagt använda detta i syfte att bryta ner improduktiva distinktioner, som till exempel distinktionen mellan höger eller vänsterpolitik. Så, för att återgå till jämförelsen:
Om dispoten nu säger. "Krig är fred", så kan den som genomskådat makten säga "inte fred är fred". Genom att helt kunna förneka andra människors betydelse av ord har man ett immunförsvar.
Så till orsaken varför jag sade som jag sade. "ingen kontroll är kontroll". Det jag menar är naturligtvis att den betydelse du lägger i ordet "kontroll" och "sundhet" inte nödvändigtvis är en konstruktiv distinktion.
Din modell för omröstning om jag förstått saken rätt, handlar om att man formulerar förslag som indirekt förändrar en lagtext, till exempel. "föreslår att lagtexten ändras så att X läggs till och Y samtidigt tas bort". Och att detta skulle garantera en logisk sundhet i lagtexten som sådan.
Dock så kan man med lika stor rätt hävda att min variant är lika sund. Om man tillåter beslut som direkt kan tolkas som lagtext, till exempel "föreslår att X blir olagligt, och att överträdelse ska bestraffas enligt Y". Så kan man också betrakta den slutgiltiga lagtexten som sund under den implicita tolkingen att varje beslut gäller [i]till den grad de inte motsäger senare beslut[/i]. Detta skapar också en entydig och sund tolkning.
Samma sak vad gäller "kontroll". Man kan tycka att en preliminär granskning av alla förslag skapar kontroll internt i vårt valsystem. Men skapar det kontroll om man betraktar samhället som helhet. När man tar i beaktande de människor som inte lyckas få upp sina omröstningar i tid.
Så egentligen är det inte bra att alls tala om sundhet och kontroll, eftersom var och en kan tolka dessa ord på sitt sätt. Det är i så fall bättre att kalla din modell för:
"granskning av förslag innan omröstning"
och min modell för
"sammanställning av lagar efter omröstning"
Båda är sunda, och båda innebär kontroll.
Sedan vilken man vill ha av dessa är självklart öppet för diskussion. Jag tror fortfarande att sammanställning av lagar i efterhand är ett billigt pris att betala för en väldigt bekväm tillgång till demokratiska omröstningar. Människors intresse och opinion är nämligen flyktig, och politik handlar mycket om att göra saker vid rätt tillfälle.
Om människor till exempel får upp ögonen för en giftig kemikalie kan många vilja rösta om att förbjuda den direkt när de ser nyheten. Om man då måste vänta en eller två veckor på att någon komitée ska förbereda ett förslag kan tidsfönstret hinna stängas. När förslaget väl är uppe för omröstning så kanske för få kommer ihåg att rösta, och kemikalie-lobbyn har hunnit mobilisera sitt försvar.
Om man å andra sidan hade kunnat få upp ett förslag timmar efter nyheten når ut till allmänheten kanske situationen blir helt annorlunda. Redan första dagen får lagen stort stöd, och bollen kommer i rullning på ett helt annat sätt.
Vad gäller komplexitet som avskräcker väljarkåren tror jag att båda modellerna har likvärdig effekt. Antingen är det krångligt att formulera förslag, eller så är det krångligt att ut-tolka lagarna. Vi kan inte helt ta bort lagstiftningens komplexitet, vi kan bara flytta den till olika platser.
Visst kan jag se att det finns fördelar med din modell, som till exempel det du nämner om att hålla en budget.
(Detta kan man lösa även med min modell. Men samtidigt så kan man lösa detta genom pedagogik och praxis. Till exempel att råda människor att formulera budgetförslag enligt någon modell. Till exempel att inleda sådana förslag med "Inom befintliga kostnadsram... ".)
Men samtidigt så finns fördelar med min modell som jag tidigare beskrivit.
Jag tror att skillnaden delvis beror på om man betraktar lagstiftning som en ingenjörsprocess, varsam och på förhand planerad, eller som en konstnärlig process, vild och till en början skissartad. I detta hänseende lutar jag nog åt det senare. Men det betyder ändå att det finns kontroll och sundhet, bara av en annan sort.
