Nu, äntligen, så har ett ostrukturerat demokratiskt parti uppstått, i alla fall vad jag har kunnat finna.
Ostrukturerat eftersom det inte finns några riktlinjer med avseende på den hierarkiska uppläggningen.
Ingen direkt ledare, inga direkta idéer om hur arbetet i partiet skall läggas upp.
Ingen mötesordning.
Vi skall försöka hitta ett arbetssätt som svarar upp mot de förväntningar som begreppet demokrati ger.
Alltså någon form av medbestämmande hos alla eller i alla fall en acceptans hos alla drabbade för de beslut som fattas.
Något svårare finns inte.
Ingenstans i världen, förutom i isolerade populationer, fungerar demokratin.
När beslut skall fattas, oavsett dess dignitet, så uppstår konfliktsituationer där de inblandade manipulerar fakta för att på så sätt få den egna saken ställd i en bättre dager.
Angrepp, hotelser, nedvärderingar och lögner kantar den demokratiska så kallade processen och inte allt för sällan så slås man av de inblandades magra kunskaper om själva sakfrågan.
Ledartyper med självsäker framtoning och ett enormt behov av självhävdelse driver prestigefyllda kampanjer som inte leder till annat än destruktion av motståndare och döljande av faktiska omständigheter.
Svaga grupper i samhäller körs regelbundet över samtidigt som en allt mer högröstad elit kräver orättvisa och ojämlika förändringar till fördel för dem själva.
Vårt eget samhälle och land, Sverige, glider allt närmare det kaotiskt odemokratiska o ojämlika livsvillkor som bara för några årtionden sedan av gemene man ansågs vara en omöjlighet.
Nu är det en realitet.
Sverige har sakta förvandlats till ett toppstyrt land där dess innevånare inbillas att de kan påverka de beslut som fattas.
Det är ju självfallet en lögn.
Vilka människor vill att deras barn skall gå i skolor där allt färre klarar kraven.
Vilka människor vill att de äldre skall tyna bort på underbemannade hem.
Vilka människor vill att en födande kvinna skall köras runt bland sjukhusen i södra Sverige innan en plats kan beredas för henne.
Vilka människor vill rånas, misshandlas eller mördas.
Vilka människor vill stå i timmar och vänta på ett tåg som aldrig kommer.
Listan kan bli mycket lång och visar på att det finna egentligen bara en sak som vi kan påverka, nämligen vilket parti som skall "företräda" oss i kommunerna, landsting och på riksnivå.
Vi kan inte välja personer utan endast partier.
Det mest odemokratiska är att vi kan göra det vart fjärde år.
Sedan utser partierna, utan att vi kan påverka det, sina representanter som under de kommande åren uppför sig lite som de vill, ofta strängt påverkade av en ledare som inte går att ifrågasätta.
Få av de beslut som sedan under de kommande fyra åren fattas i de olika instanserna kände väljarna till vid själva valtillfället och om de så gjorde skulle nog valsedlarna inte valts på det sätt som blev fallet.
Nu står vi inför en situation där vi skall försöka forma ett demokratiskt aktivt parti.
Men, vad är det vi vill?
Vad är demokrati?