Långsiktighet

[peteri]

När vi var ute på Järntorget förra veckan fick jag en fråga om hur ett direktdemokratiskt system behandlar frågor som kräver långsiktighet. Jag tycker inte jag hade ett tillfredställande svar på den frågan och undrar därför hur ni ser på den frågan och eventuella svar som finns eller om det kanske är en fråga vi behöver fundera på.

För att klargöra vad jag menar: Ta en fråga som hållbarhet. Det kan man kanske betrakta som en fråga som handlar om långsiktighet. Eftersom det är ett ämne som kräver en längre båge än till exempel en statsbudget för nästkommande år, hur behandlar man en sådan fråga i ett direktdemokratiskt system? Hur försäkrar vi att ett beslut, som kräver en längre tid innan en rimlig utvärdering om beslutets effekt kan ske, faktiskt får den tid på sig det rimligen kan tänkas behöva innan en utvärdering överhuvudtaget blir aktuell och/eller rättvisande?

Problematiken som uppstår är alltså att kortsiktig opinion påverkar hållbarhetsfrågor och det kanske blir svårt att genomföra långsiktiga förändringar i en eller annan riktning om en ny kurs tas ut för ofta genom folkomröstningar. Dvs att om kortsiktiga resultat inte infinner sig riskerar vi att offra långsiktighet mot kortsiktighet. Och det kan bli ett problem på sikt.

Hur tänker ni kring det här?

[joasi]

Om man går till sig själv så finns det många frågor där man ändrar åsikt ganska långsamt. Så är det nog för de flesta. För mig har t ex miljöfrågorna varit viktigast sedan valet 1988. Jag har velat ha medborgarlön sedan 1998. Det finns också många som håller fast vid sina kommunistiska ideal trots att de goda exemplen på dess förträfflighet låter vänta på sig. Osv.
Så jag tror chansen är större att folkopinionen kan hålla fast vid en åsikt i stora frågor som t ex hållbarhet eller hur skolan bör vara organiserad över ett par mandatperioder än om vi får regeringsbyte i dagens system. Den stabila politiska period med reformer som vi hade på 1900-talet när S i stort sett hade ensam majoritet får nog ses som en parentes som aldrig kommer tillbaka.
Tekniken för att undvika att kortsiktiga frågor tar över på bekostnad av långsiktiga är rambeslut. Tanken är att ett beslut inte får tas i strid mot ett tidigare taget rambeslut. Om man t ex har tagit beslut om att minska koldioxidutsläppen med X procent till år 2020 så ogiltigförklaras ett förslag om att öppna ett nytt kolkraftverk om det kan visas att det skulle innebära att målet missas. Vill man bygga kolkraftverket så måste man först komma överens om att skippa miljömålet. Man kan utsträcka den här principen till att gälla alla beslut, dvs ett nytt förslag som är inkompatibelt med något gällande beslut är inte giltigt. Vill man lägga fram ett sådant förslag måste man först uttryckligen avskaffa eller ändra de gällande beslut/lagar som förslaget är inkompatibelt med.
I dagens system finns inte den här spärren mot inkonsekvenser i lagstiftningen. Vi har ett lagråd som kan påpeka när sådana förslag läggs fram av riksdagen, men det är endast rådgivande.
Så jag tror att en flytande demokrati har potential att vara mer politiskt stabil än dagens system.
Man kan också peka på världens enda direktdemokratiska nation, Schweiz, som är ett relativt konservativt land, och ett av världens mest välmående enligt de flesta sätt att mäta.
Man skulle också kunna undersöka data från SCB och se om det verkligen är så att folkopinionen växlar snabbt i stora frågor, vilket jag inte tror.

[peteri]

Bra tankar där Joasi. Ditt svar kommer hjälpa mig att svara på frågan jag fick utan tvekan!