Rubrik: Ett bättre val
En gång var fjärde år ges medborgarna i Sverige möjligheten att välja vilka 349 andra medborgare som ska förvalta folkmakten under de kommande fyra åren. En biprodukt av det valet är att de partier, som tillsammans kan bilda majoritet, får uppdraget att bilda regering. Nåja, oftast går det till ungefär så. Så långt hänger vi alla med.
Metoden som används vid detta val är riktigt gammal och beprövad. Utifrån det folkbokföringsregister som Axel Oxenstierna en gång lade grunden för, upprättas en röstlängd, som egentligen är en lista med medborgare som på valdagen är myndiga och mantalsskrivna inom ett visst område. Den listan prickas av när en medborgare använder sin rösträtt genom att lägga tre valsedlar i en burk. Så säkerställs principen en medborgare – en röst. Valsedeln ligger i ett kuvert, och blandas med alla andra röster direkt i burken för att säkerställa valhemligheten. Röstlängdens original finns i en eller flera datorer, men skrivs ut på papper, mest av nostalgiska skäl. Detta medför naturligtvis en möjlighet till obehörig manipulation. Men traditionen med myndiga funktionärer som prickar för en papperslista med penna, väger ännu så länge tyngre än möjligheten till maskinell felkontroll i realtid.
Själva rösten är en papperslapp, en så kallad valsedel. De redan etablerade partierna får sina valsedlar tryckta på din och min bekostnad. Just dessa valsedlar distribueras och finns tillhands i alla vallokaler av valfunktionärerna. De redan etablerade partierna behöver inte göra något alls, förutom att meddela vilka namn som ska stå på valsedlarna. Varje val underkänns tusentals röster, för att lapparna är vikta, smutsiga, eller handskrivna så slarvigt att valfunktionärerna inte säkert kan läsa dem. Här är en annan källa till möjliga fel.
De icke etablerade partierna, som inte får partistöd, måste själva finansiera upptryckningen av valsedlar. Få av dem har råd med det. De måste också se till så att valsedlarna kommer ut till 5668 vallokaler, spridda över hela landet. I praktiken en nästan omöjlig uppgift, som sållar bort många partier.
Professorn i statskunskap vid Åhus universitet, Jörgen Elklit, och fil.dr. vid Uppsala Universitet, Birgitta Widstrand, har kritiserat Sveriges valsystem just för att det reducerar tillgängligheten på valsedlar, vilket kan hindra medborgaren att rösta så som hon egentligen skulle vilja. De kritiserar också traditionen att de etablerade partiernas representanter står utanför vallokalen och delar ut valsedlar i de små valkretsarna där sannolikheten att väljare och kandidat känner varandra är stor. Det sociala trycket att rösta på den man känner igen följer alltså väljaren hela vägen till vallokalen, vilket också bidrar till att missgynna nya och små partier. Elklit och Widstrand går så långt att de rekommenderar att internationella observatörer övervakar höstens val.
Det känns nästan lite pinsamt tycker jag.
Ett elektroniskt valsystem, via Internet, skulle eliminera dessa missförhållanden i ett enda svep. Det skulle kunna programmeras med helt öppen källkod (det för människor läsbara språket i ett datorprogram) och granskas av observatörer både centralt och ute i de vallokaler som tillhandahåller uppkopplade datorer för dem som inte har uppkopplad dator hemma. Alla väljare skulle alltid ha tillgång till alla olika digitala valsedlar, i alla vallokaler och vardagsrum. Det är ingen orimlig utopi, utan har varit möjligt att åstadkomma under många år redan. Bara viljan hade funnits. Det är egentligen bara att imitera systemet med den manuella röstlängden som blandas ihop valkretsvis med en valsedel i ett ogenomskinligt kuvert, fast elektroniskt. Kan vi deklarera elektroniskt, borde vi också kunna rösta elektroniskt. Och identitetskontroll har vi ju redan till våra Internetbanker, så det är knappast någon gordisk knut.
Eller vad tycker du? Fram till dess att vi har ett rättvist valsystem, får vi rösta genom att för hand skriva ”Aktiv Demokrati” på en blank valsedel.
/Rikard Tordön
