Ja, tänkte på Micke. Nu är han på listan inför valet i Junilistan och hans grupptillhörighet gör honom kanske mindre mottaglig för våra glasklara argument.

Det är liksom ett gap mellan fakta och handling.

Frågan är dock om vi inte borde ändra stadgarna efter valet så att han kan vara med. Samtidigt blir situationen schizofren inför nästa val om folk inte fokuserar på det parti de anser är mest rätt. Kanske man bör ha en viss prövotid som medlem innan man måste lämna sitt gamla parti samt en tidsperiod inför valet typ tre månader då det inte är tillåtet med dubbla medlemskap?

Nåväl, nu funderar jag högt.

Sen slår det mig att folk kanske vill ha det som det är, med tanke på det låga deltagandet i vårt parti och den låga aktiviteten från våra egna medlemmar. Kanske är det ändå så att gnällandet tillfredställer ett behov de har av att vara offer. Eller är det helt enkelt så att ett belöningssystem eller tävling och statusjakt måste till för att få upp motivationen?

Tänkvärt.
Jag tror det viktigaste är att vi får igång fler livliga debatter på vårt egna forum.
Genom deltagande i debatter slipar vi våra argument och intresserar nya.
Hur får vi fler besökare att börja (och förtsätta) delta i debatter?
När man debatterat en stund just de frågor som man själv intresserar sig för, kommer det att framstå som helt orimligt att gå tillbaka till sitt gamla tänkande med de trygga proffstyckarna i vanliga partier.
Ett åsiktspaket kommer att vara fel för alla till stora delar.
Men visst handlar det om trygghet för många att bekänna sig till en viss grupp.
Vi måste erbjuda en annan, men minst lika bra trygghet.

Läste http://www.livescience.com/othernews/060124_political_decisions.html

Och insåg att vissa människor filtrerar fakta och använder dem inte för att omvärdera sina åsikter. Deras hjärnor är låsta av ett slags grupptillhörighet vilket gör att de data vi ger dem inte bearbetas.

Jag tror inte att det är medvetet, utan mer ett inprogrammerat beteende djupt i människans behov av trygghet och tillhörighet till en grupp.

Frågan är nu: Hur kommer man runt det, eller ska vi verkligen komma runt det eller anpassa oss till detta mycket besynnerliga faktum?

Det kan hända att vi måste omvärdera våra egna attityder om medlemskapet, fysiska möten och retorik för att lyckas.


Några exempel på min plötsliga tvekan om egna åsikter:
Kanske:
* Medlemskap måste tillåtas fastän man är medlem i ett annat parti för att kunna göra en övergång trygg för individen.
* Vår retorik inte bör stöta sig med personens egen nuvarande grupptillhörighet (trygghet) utan mer vara positiv och toleranta och istället låta personen själv göra sin egen omvärdering.
* Vi snabbt bör ge alla personen uppgifter och status i vår grupp med någon slags symbolik som överglänser den gamla gruppens.

Vore kul att höra era egna funderingar.