Partiets enda ideologi är demokrati på människors egna villkor. Jag tror att det leder till en sund balans av olika typer av frihet.

"Vi måste också passa oss för romantiserande av individers rätt."

Det finns faror minsann även i "frihetens deviser". Även om man har den bästa av intentioner. Tex;

Frihet är när vem som helst får förklara vad frihet är, och i enlighet efterleva den.

Jag skrev på en väns blogg;

Det är ju en omöjlighet att fånga in vårt predikament med en "krati", en "ism" eller en "logi". Även om viss fraseologi/terminologi för all del kan kännas "bättre" än annan, så faller begreppen, vågar jag påstå, i sig själv, alltid in i dogmatiken. Ja även "min" käpphäst, det att kartan inte är terrängen, (bilden, språket å symbolens ofrånkommliga ofullständighet) blir en dogm. Så på den noten säger jag inte mer.

Mao, även som individ är man "institutionaliseringsbar".

En devis som haltar en hel del;

Ju mer organiserad politik blir desto mindre demokratisk. (En halvannan försvenskad tappning av; One of the penalties for refusing to participate in politics is that you end up being governed by your inferiors. /Plato)

Så min förhoppning med aktiv demokrati (och andra likn initiativ) är att den är icke ideologisk, icke politisk. AD är en metod, ett verktyg, med förhoppning att den står på den "renaste" av utgångspunkter. Nämligen, frihet.

Oscar Berven

PS: Denna kommentar passar väl så bra till [url=http://www.aktivdemokrati.se/AD-forum/viewtopic.php?f=3&t=518&start=0&st=0&sk=t&sd=a]Ideologiernas död är individens frihet.[/url]

"moralisk raett", d.v.s. vad man tycker aer "raett" aer inte samma sak som att "faa raett". "Verklig raett" har man ENDAST om man ser till att man har den. (ex. genom kamp eller aktivitet) AKTIVITET eller PASSIVITET avgoer saalunda vaara s.k. "raettigheter".

Vi måste också passa oss för romantiserande av individers rätt. Vi måste se att när individer får fria tyglar att göra som de vill kommer vissa individer att vilja bygga egna imperium och hävda sin rätt att göra detta med frihetens språk.

Smal är de rättfärdigas väg...

Instämmer!
Det är därför som den enskilda tänkande människan måste vara idealet, inte den kollektivistiska partimedlemmen som lämnar det mesta åt en liten klick i partitoppen.

Med denna rubrik vill jag påminna om samhället i George Orwells roman 1984 och dess smygande annalkande.
Som jag skrev i en annan tråd är de människor vars egna bild av friheten blivit ersatt av masspropaganda de mest ofria eftersom de då inte kan se sina fiender, deras mål eller ens sina egna.

Detta låter ju högst konspiratoriskt och många undrar säkert i sann västerländsk anda; Vem kan vilja ta ifrån oss våra rättigheter, med vilka mål och hur kan man i sin vildaste fantasi tro att de ska lyckas?
Min åsikt är att de redan lyckats, vi har bara inte insett det än p.g.a. att vi inte fått höra det. Vi får inte höra om privat ägande över tryckandet av valutan i flertalet av världens mest inflytelserika ekonomier och militära makter och således inte heller om manipulationen av fria val under inflationens ok. Vi måste som Jesus säger söka sanningen själva för att finna den. Vi måste börja rota där vi fått höra att endast galenskap finns att finna för världen är själv fast i allmänt accepterad och sålunda friskförklarad galenskap. Vi måste göra ett gott arbete i att statuera frihetens exempel genom att ständigt kritisera, aldrig fastna på en förklaring och hålla den över all kritik för den kommer således bli vår mentala tvångströja. Ständigt föra dialog med varandra och oss själva för att ständigt utvecklas är kriteriet för den nya tänkande människan som skall kunna överleva dogmatikens tidevarv.