Forum

Hur vi kan sälja oss..

Besvara

OBS! Du är inte inloggad i forumet ännu. Klicka här för att logga in


Den här frågan är till för att indentifiera och förebygga automatiska registreringar.
Smilies
:D :) :( :o :shock: :? 8) :lol: :x :P :oops: :cry: :evil: :twisted: :roll: :wink: :!: :?: :idea: :arrow: :| :mrgreen:
BBCode är
[img] är
[flash] är AV
[url] är
Smilies är
Trådhistorik
   

Expandera Trådhistorik: Hur vi kan sälja oss..

Inlägg av Magnus Gustavsson » 2006-10-18 16.03

Hoppas jag inte låter som en politker...

Inlägg av oscar berven » 2006-10-13 13.11

Jag tror att jag kanske kastar mina idébollar lite långt i mina resonemang. Kanske 50 el 100 år in i framtiden, när jag tänker ett samhälle med ett fundament i individuell styrka (återigen, inte ego nu) då ser inte din nästa dig som högtravande oavsett hur "viktig" du låter. Sant är då att pratar vi idag, så borde man tänka till lite innan man väljer ord. Att prata som "politiker" är ju inte min önskan iaf. Floskler å andra kassa poängvinnare.

Inlägg av Magnus Gustavsson » 2006-10-13 08.35

Dock kan även ismer som inte är höger eller vänster vara ämnade att styra folk som vi vet, religion t.ex..
Det bästa är att inte tala om att man bekänner sig till en ism.
T.ex. skulle jag kunna kalla mig anhängare av demokratism.
Men i samma stund har jag satt mig på högre hästar än andra som inte ännu kommit till samma insikter som jag själv.
I samma stund blir avståndstagande möjligt, dialog mindre möjlig.
Istället är vi alla små delar av samma helhet.
Och vi kan verka individuellt eller i grupperingar.
Visst kan man då kalla en grupp med bestämda åsikter för en ism.
Det viktiga då är att vår DD-gruppering till sin natur omöjliggör skrivande på näsan om specifika åsikter i sakfrågor.
Detta lämnar vi helt till den individuella bedömningen utifrån öppna och sakliga argument.
Så jag ser en DD-gruppering som den enda sanna icke-ismen som finns.

Inlägg av oscar berven » 2006-10-12 17.18

Jag skall i detta inlägget bara vara individen Oscar och inte nämna ismer (jag kommer inte lyckas). Jag känner mig stark, tycker om att närvara i migsjälv och föra dialog (jo det känns mer som dia än mono), nej inte självälskande men väl självrespekterande. Jag känner oxo att alla mina trossatser och sanningar är mina och ingen annans. Jag kan och vill aldrig tvinga någon annan att tycka som jag. Jag vill upplösa vårt förhållnde till livet som en tävling. Jag kan aldrig vara bättre än du. Så fort vi ger någon tillåtelse att bedömma bättre eller sämre, ja då är man ute på korruptionens irrvägar. Här kommer egot in dvs det självälskandet, självupplyftandet, girigheten. Vi bygger pyramider av ALLT helt plötsligt. Universum är Ingen pyramid.


Problemet med ismer och andra definierande ideologiska begrepp är att DE aldrig får ses som vänster och höger. Så endimensionellt får vi inte se våra idevärldar. De måste kunna gå uppåt oxo, på djupet, och till på köpet förändras ord, tankar och ideer i tiden (vi skulle kunna prata fler diomensioner här) Det FÅR liksom inte finnas en på toppen, en i mitten eller ute på kanten. Så vitt jag vet bor vi i universum på en planet som inte är i centrum, inte heller i utkanten. Vi är fan överallt! Där vill jag lägga ribban på vår idevärld!

Jo jag vet jag låter romantisk å volumnös, men det är fantamig på tiden att vi ser oss som riktigt smarta, kapabla fantastiska varelser, vågar jag säga individer? Ja ta mig tusan! Vi ÄR Icke små å betydelselösa idioter som vi verkar idag. Egot finns inte i mig, vågar jag mig påstå, den är skapad i den skygglappade värld jag råkat födas in i.

Inlägg av Magnus Gustavsson » 2006-10-12 16.05

Men AD:s hela ide' bygger ju på att ingen skall kunna anse sig själv högre än andra.
Det kommer ju att bli helt omöjligt att hävda de vanliga auktoritetsargumenten för dem som itne har ngt att komma med i form av kompetens eller bra argument.
Auktoritetsargumentet (=jag har jobbat/studerat/läst/begripit det här så jag bör få bestämma åt er andra) bygger ju på brist på information.
Detta är hela den representativa demokratins hörnpelare.
Kan vi rucka på den så faller den automatiska representativiten som ett korthus.
Kvar blir endast de som på ett ödmjukt och ansvarsfullt sätt vill leda de som tror sig sakna kompetens eller mod.
Resten kan myndigförklara sig själva.

Sedan skulle vi kanske inte tala om ismer som sagt, även individualism borde kanske tonas ner..
Ismer är ideologier vilka tenderar att låsa folks hjärnor så de inte ser och lyssnar på argument från ngn som säger tillhöra en viss -ism.

Inlägg av Patrik Fridén » 2006-10-12 14.51

Oscar, efter en andra genomläsning av ditt inlägg vill jag även diskutera betoningen på det individuella.

Självklart är saker som självständigt tänkande och möjligheten till personlig påverkan på beslutsprocedurerna viktig för en fungerande demokrati.
Men vi får inte glömma att alla individer som deltar i samhället är en del av ett kollektiv för det är när detta glöms bort som vissa överlöpare anser sig själva som högre än alla andra och nyliberalismens fula tryne visar sig.

Som du sade på din blogg är det viktigaste med individualism att ha en egen vilja som man får uttrycka fritt men att de drivkrafter som ligger bakom egoism är den negativa sidan av individualismen som vi bör arbeta för att motverka.

Ett exempel som kan nämnas är arbetsgivarnas makt över sina anställda.

Inlägg av MrPerfect72 » 2006-10-12 14.15

Demokrati = folkstyre (vaart parti)

Orepresentativt faavelde (aeven kallat "representativ demokrati" och aeven "demokrati" av dess foerespraakare) AER INTE "demokrati" i ordets egentliga betydelse.

Visserligen kommer politrucker alltid foersoeka vakta detta begrepp och laenka det till sitt vaelde via ex. wikipedia.org, men naer tillraeckligt maanga av "folket " motsaetter sig denna forvraengning av tydliga begrepp kommer begreppen aater faa den korrekta betydelsen.

Se aeven:
Partikrati
Aristokrati
Plutokrati
Maffiavaelde
Oligarki
Diktatur
via wikipedia.org. Detta aer en utomordentligt trevlig jaemfoerelse.

Foer mer klarhet om okunnighet raader rekommenderar jag "Demokratin och dess antagonister" av Robert A Dahl

Inlägg av Patrik Fridén » 2006-10-12 14.09

Jag är emot de företag där en minoritet styr över och tar ut profit från en majoritet som utför arbetet. De allra flesta företag antar jag.

Inlägg av ropix.org » 2006-10-12 05.53

Ketti: Då är vi två om att ad borde ta det väldigt lugnt med ordet "demokrati".

Patrik: "...inte finns några företag" kallar jag för kommunism. Sen kan man hålla på med definitioner hur som helst. Ingen definition är glasklar, men det underlättar om man får kalla "inga företag" för kommunism... (För övrigt: du verkar lite fast i en viss bild av vad ett företag är. Youtube är ett företag. Pirate Bay är ett företag. Punkcafeet Kafe 44 är ett företag. Jag antar att du inte vill förbjuda alla fria gemenskaper och organisationer, vilka kan utvecklas till "företag". Det är nog mer de karriäristiska människorna som driver många andra företag som du inte gillar. Alla företag kan drivas i en annan riktning.)

Inlägg av ketti » 2006-10-11 23.36

>> Det behövs iofs ingen fond om AD hamnar i Riksdagen, då kan ju folket själva besluta om de vill nationalisera/demokratisera produktionsmedel, det tar bara längre tid.

Själv är jag inte övertygad om vilket som tar längst tid. Varför inte köra båda racen samtidigt och se vilket som "går imål" först?

Inlägg av Patrik Fridén » 2006-10-11 23.19

Varför skulle min ståndpunkt vara uttalat kommunistisk?
Varför inte kalla den anarkistisk?
Eller lika gärna kristen?
Jesus ville ju att vi skulle dela med oss av vårt överflöd till de mindre lyckligt lottade.

Mitt personliga mål som jag kan se förverkligas i den direkta demokratin är att besluten inte ska begränsas till lagarnas utformning utan att demokratin verkligen gäller på de platser där vi spenderar den största delen av vår vakna tid, på arbetsplatsen exempelvis.

Det behövs iofs ingen fond om AD hamnar i Riksdagen, då kan ju folket själva besluta om de vill nationalisera/demokratisera produktionsmedel, det tar bara längre tid.

Inlägg av ketti » 2006-10-11 20.00

>> De bästa demokraterna är de som ser till att grejer funkar och att folk är nöjda. Troligen inte demokratifundamentalisterna.

Problemet att ordet demokratisk har förlorat sinn innebör och istället blivit en synonym för "bra". Så, visst är det "bra" om saker funkar och folk är nöjda, men vad har det att göra med ordet "demokrati"(=folkstyre)? Jag föreslår att vi undviker ordet "demokrati" så mycket som möjligt och bara använder det när dess betydelse är tydlig.

Inlägg av ropix.org » 2006-10-11 17.30

Patriks inlägg är ett exempel på hur det kan gå om man är för oflexibel när det gäller ordet "demokrati" och dess innebörd.

I det där fallet blev slutsatsen att (det oåterkalleliga?) målet ska vara kommunism.

Jag säger: varken kommunism eller kapitalism är mer demokrati än något annat. Det demokratiska JUST NU skulle jag VILJA KALLA för att en grupp människor kan rösta om vad de vill ha.

Tro mig, min inställning är mest gångbar...det satsar jag en slant på.

De bästa demokraterna är de som ser till att grejer funkar och att folk är nöjda. Troligen inte demokratifundamentalisterna.

Inlägg av ketti » 2006-10-11 16.30

>> [...]
>> Därför anser jag fortfarande att en fond bör inrättas där medlen används till att upphandla produktionsmedel och demokratisera dem.

Varför testar du inte att starta en sån fond och se hur många du får med dej? :)

Inlägg av Magnus Gustavsson » 2006-10-11 15.56

Vill hellre se det som:
Sant demokratiinförande genom att växa inifrån.

Visst skall inte bara staten demokratiseras utan hela samhället.
Frågan är ju bara hur långt man skall gå där.
Jag vet ju din ståndpunkt men jag är inte så säker på att alla vill upphandla alla produktionsmedel.
Men det kan ju få avgöras av folket när vi väl har makten i staten.

Inlägg av Patrik Fridén » 2006-10-11 15.52

Alla frihetsrörelser, vår egen inräknad, kan endast nå en sann folkförankring genom att slå underifrån.

AD är en god politisk strategi men den bör bara vara en del av kampen, vi bör kämpa för att demokratin grundligt skall förändra hela samhället och inte bara staten.

Därför anser jag fortfarande att en fond bör inrättas där medlen används till att upphandla produktionsmedel och demokratisera dem.

En Direkt Demokratisk Federation bör vara vårt slutgiltiga mål där det inte längre finns stater eller företag, bara folkvilja och gemensamt arbete.

Inlägg av Magnus Gustavsson » 2006-10-11 14.16

Ja, undertecknad vet hur det känns att börja med föresatsen att skriva ett par rader, och sen skriva en halv roman...
Det ser ut som att du är av rätta virket, Oscar!
Kunde inte sagt det bättre själv:
"Vi alla är revolutionärer, således är ingen revolutionär!"

Tror din analys är helt rätt, att AD-konceptet ligger i "mitten" och kommer att kunna ta sig via de etablerade strukturerna för att väl där börja öppna ögonen på folket efterhand.
Oblodigt, smidigt och relativt omärkligt.

Inlägg av oscar berven » 2006-10-11 14.09

Herr Jochumsen skall jag försöka uppvigla btw ;)

Inlägg av oscar berven » 2006-10-11 14.02

Fanken ja, det var meningen att jag bara med EN mening skulle svara. Den lyder: "Om ALLA är revolutionärer behövs inga revolutionärer". Jag vill mena att vi är på samma våglängd här, men att jag vill lägga ut min version av det.

Min känsla för revolutioner historiskt är blandad. Den genuina och sanna springande folkkraften finns och har funnits i alla tider, men varför har den då inte lyckats? Jag tror att det beror på infiltration, desinformation och såklart i sin värsta form, handgriplig censur (läs tortyr, fängsel eller varför inte på gator å torg, offentliga avrättningar!) MEN oftast glöms de där två första punkterna. De riktigt listiga, det diaboliskt sluga i att vissa personligheter lyfts fram till synes som Revolutionärer. Jag tror mig veta att det finns mången infiltratörer och maktelitens dylika "finansiära kanaler" som med sponsorskap misleder de äkta organisationerna el fristående frihetskämparna. Jag räds sk "rallies" av den anledningen att den ofta förekommande uppviglande "fenomenet" som alltför ofta smyger sig fram är uppviglande krafter igångsatta INTE av de äkta frihetskämparna. Den "revolutionerande kraften" som jag väger termen i denna diskussion, är således en "vi vill vända på skutan NU" kraft som jag inte tror fungerar. I min bloggpost så pratar jag om kollektivismen som vi blir präglade av från år ett. Jag tror att det är från år ett vi måste börja MEN genom individualism. Jag vill påbörja detta uppbyggande eller rent av nedbrytande av korruptionens innersta väsen som sannerligen inte är ett ungt väsen, så att nästa generation kan se och födas in i en värld där "Vi alla är revolutionärer således är ingen revolutionär!"


Frihet handlar rent av om att vi inte ens skall behöva lägga "revolution" i vår mun. Vi skall blicka långt bortom det, ha klarsynen att inte ens debattera vad ordet betyder. Jag vill inte se migsjälv som revolutionär utan som, Oscar, med rätt att leva fri, liksom Du! Med detta hårddrar jag det såklart för att förtydliga. Jag menar tex inte att vi skall glömma det, eller i detta forum inte kunna prata om det, eller inte verka revolutionerande. Jag vill dock mena att det tyvärr finns anledning att vara kritisk, rent av misstänksam, in i det sista. Demonstrationer och aktioner är inte fel i sig, men det är labilt och måste göras ytterst varsamt, och att inte handla är såklart uteslutet.


Phu, ja, while I'm at it. Om vi ser på samhället. Du har hierarkin, chain of command, de som "vet" mest och strukturerar och dikterar dem längre ned. Om vi som ser det lite fr avstånd är överens om att det är ett korrupt system och vill bryta denna kedja av order, fr topp till tå, (visst låter det som en militär apparat?) hur skall man på ett realistiskt sätt "angripa" det? Kan vi göra det fr toppen? Det verkar väl mest lockande?. Toppen har kontroll på den rättsliga apparaten, den ekonomiska och politiska. Vi har inte mycket som kan rubba den. Ta till vapen är för mig uteslutet, och även om vi skulle så har vi bokstavligt en hel armé över oss. Och om inte annat så ersätts toppen väldigt snabbt av ny minst lika korrupt topp. Likt, döda el fängsla maffiabossen och en ny kommer fram. Mitteln då? Lite bättre chans skulle jag tro. En och annan i intelligentsian, en rådgivare åt en president som fått samvetskval, en och annan whistleblower dyker upp, eller kanske en flitig äkta journalist. Detta låter i mina öron ungefär som där vi står idag, eller? Men fan heller vi kommer fram. Ett alternativ är kvar. De längst ned, och det är återigen inte med vapen vi når dem. Whistleblowers finns normalt inte här och inflytande politiskt har de ju inte. Eller? Nåja, för att avsluta för idag avslöjar jag, lite revolutionerande :-) att AD är vårt politiska inflytande vi så väl behöver!

Inlägg av Patrik Fridén » 2006-10-10 15.23

"En Revolution utan revolutionärer!"

Snarare: En revolution där hela folket är revolutionärer.

Jag har skrivit ett tal om denna revolution för de som vill läsa:

Den Demokratiska Revolutionen

Demokrati är styrka. Tanken är att demokratin i sin renaste form skall kunna styra samhället, oavhängigt myndigheter eller ordningsmakt, att beslut skall kunna tas så fort det behövs och att inga kompromisser skall behövas.
Att folket uttryckt genom majoriteten skall vara herrar över sitt eget öde.
Fortfarande verkar det dock som om den rena demokratin inte kan byggas, om man hör vad våra makthavare har att säga i alla fall. Det sägs att folket aldrig skulle bli kapabelt att ta sina beslut direkt utan att vi fortfarande behöver den representativa, indirekta demokratin för att verkligen kunna styra en stat. Vilken sanning innehåller egentligen detta påstående?
Enligt dem är de demokratiska rättigheterna bl.a. allmän och lika rösträtt, hemliga val och majoritetsbeslut.
Men det är tydligen inte en demokratisk rättighet att varje människa skall ha en bostad, ett arbete och grundläggande fysiska behov tillfredsställda.

Från upplysningstänkandets idéer har vi fått lära oss att det är fyra grundläggande punkter som skall styra det ”fria” samhället, dvs. det minoritetsdominerade, marknadsekonomiska samhället:

1. Rätten till liv.
2. Rätten till frihet.
3. Rätten till att söka lycka.
4. Rätten till privat egendom

Men då frågar ni kanske, vilket i alla fall jag gör:

Vilken rätt till liv har vi om vi inte har någon rätt till arbete?
Vilken rätt till frihet har vi om vi inte har rätten till bostad?
Vilken rätt till att söka lycka har vi om vi inte har rätten att påverka besluten som drabbar oss?

Våra fysiska behov kan enbart tillgodoses med andra ägande personers samtycke, vi måste ge dem lönen av vårt arbete för att säkras någonstans att bo. Ingenstans har vi själva makten att påverka dessa beslut, de står helt utanför den demokratiska proceduren. Även om det har förändrats drastiskt är slaveriet en realitet även idag, den skendemokratiska kapitalismen är löneslavarnas fängelse. Visst kan det tyckas att vi har vårt val, om vi inte vill ta ett arbete kan vi gå någon annanstans där det är bättre betalt. Men vad har vi för val när alla arbetsgivarna arbetar efter samma princip? Den principen är att tjäna pengar på vårt arbete, för det är vad de gör. Tänk på att vinsten som de får kommer ur dina och dina arbetskamraters händer, av ert skapande.

Som motvikt till denna oligarki ställer jag demokratin. Jag begär inte mycket, kanske inte ens något nämnvärt, jag begär faktiskt bara en enda sak:
Jag vill påverka allt det som på något sätt påverkar mig och kan kontrolleras.
På det sättet kan vi alla säkra vårt levande.

Hur skulle samhället fungera om vi följde denna princip istället?
Skulle vi fortfarande behöva krig, nationer eller polisstater? Eller skulle de väpnade konflikterna, de geografiska barriärerna och den våldsutövande ordningsmakten försvinna i den stund de blir överflödiga?
Konflikter har historiskt sett uteslutande handlat om makt, makten över arbetskraften, resurserna och produktionsmedlen.
Om det är arbetskraften som äger resurserna och produktionsmedlen, vad skall det krigas för då?
Det som kan sägas och som är oundvikligt är att Demokratin är Freden, kanske till och med den eviga. Om ordningsmaktens centrala princip är att skydda egendom kommer även den bli överflödig, om alla äger makten äger ingen den.
Eller som Rousseau sade: ”Jordens frukter tillhör alla men jorden tillhör ingen.”

Varför är inte dessa principer centrala istället? Varför bemödar sig fortfarande mänskligheten med att sätta materiella och ideella gränser och att utse makthavare?
Det kanske bästa svaret på dessa frågor är att ställa denna fråga:
Hur ser egentligen makthavare på samhället?
Är de ute efter att sprida demokratin utan undantag och att praktisera folkets makt?
Eller är de bara ute efter mer makt för sin egen vinnings och intresses skull?

Det är ju bara att känna efter själv, hade du makten över flera företag, banker eller varför inte en hel stat, skulle du vilja ge upp den makten då?
Oavsett om du kan säga ärligt att du skulle det skulle jag utan tvekan kunna säga ärligt att de flesta inte skulle det, av makthavarna har vi nog lärt oss några väldigt nyttiga saker om makt.
Makt korrumperar – Absolut makt korrumperar absolut.

Folket har många lysande praktexemplar av hur vår makt har lett till ett fredens samhälle.
Folkkommunens Paris, det unga, revolutionära Ryssland, Republikens Spanien, socialismens Chile, alla dessa är förebilder av hur en demokrati borde fungera, genom oss, folket.

Vad bör göras? Frågan kanske bättre kan ställas såhär: Vad kan göras?
Vad kan du och jag göra? Eller snarare, vad kan vi göra?
Kan vi störta makthavarna? De som styr våra arbeten, våra bostäder och våra liv?

Jag tror att det inte bara är möjligt, jag tror det är oundvikligt. Folken här i världen kan inte hur länge som helst stå ut med sin maktlöshet, de kommer aldrig göra det.
Folken måste söka sin framtid i demokratin, den äkta, sanna demokratin utan gränser.
Nöden i tredje världen har en lösning, den folkliga makten över produktionsmedlen, folkmakten.
De försämringarna av levnadsstandarden och de ökade klassklyftor vi svenskar ser har samma lösning, folkmakten. Vi måste göra vår röst hörd och vi måste göra den gällande.
Den Demokratiska Revolutionen är enbart en fråga om tid, vad vi kan göra är att påskynda och kräva den. Den Demokratiska Revolutionens innersta väsen ligger i Folkets objektiva intresse. Dessa intressen kan sammanfattas till arbete, föda, bostad och en meningsfull fritid.

Demokratin kan endast säkras om inget privat inflytande finns i folkets intressen.
En stat, odemokratisk eller inte, är fortfarande inte tillräckligt stark för att kunna motverka de internationella företagens och bankernas makt. Av historien har vi lärt oss att när den ekonomiska demokratin hotar kapitalet så försvaras det av den yttersta Reaktionen, fascismen. En statsmakt som inte skyr några medel i försvaret av kapitalismen, eller som fascisterna skulle säga: Skyddande av landets ekonomi mot landets fiender. Det hände i Italien, det hände i Tyskland, det hände i Chile och det händer fortfarande i mindre skala världen över. Så länge marknadsekonomins lagar praktiseras är kapitalet fortfarande oinskränkt. Landets tillgångar och produktionsmedel måste kommuniseras för att kunna nå den sanna demokratin. Folket måste lita till sin egen kraft innan det är för sent. Fråga dig själv, vill du kunna påverka Ditt liv?
Eller lämnar du hellre över det till någon du tror är mer kompetent?
Till någon vars beslut kan fattas utan att denne själv drabbas utav dem?

Låt oss minnas de människor som gav sitt liv för demokratin, i Spanien, i Tyskland, i Chile och i resten av den värld där den en eller flera gånger försökt göra sin röst hörd. Låt oss hedra deras minne genom att själva ta upp kampen för Folkets makt. De behöver inte göras med våld, inte med hat, inte med vapen. Det kan göras genom enkla manifestationer med enbart Freden och medkänslan till sin näste som ledstjärna, ty demokratin i sig är det starkaste vapen världen någonsin skådat. Det är Folkets vapen mot våld, tyranni och svält. Men vapnet får inte ligga i träda, då förlorar det sin kraft och förslöas. Låt oss använda vapnet i dess rätta syfte, att säkra en seger åt oss, Folket!

Upp

cron
π