Jag menar att näringslivet skall vara så demokratisktsom möjligt och att man antingen med hjälp av staten eller kapital köper upp eller på andra sätt demokratiserar företagen.

Med ökad rörlighet på arbetsmarknaden skulle alltså orättvisorna minska?
Om jag sålde mitt arbete på dagsbasis skulle jag i princip vara min egen herre, precis som när jag köper ett kilo potatis.

"Varför skall man då få köpa andra saker av varandra?
Är inte det samma typ av förtryck?"

Inte på samma sätt eftersom det är lättare för många personer att välja vilken vara de vill konsumera i prishänsyfte än att byta jobb bara för att det är dåligt betalt.

"OK, då är alltså all form av arbetsköp förkastligt enligt socialismen. "

Det är bara förkastligt när det sker systematiskt och de som köper ditt arbete säljer det tillbaka till din klass för ett pris som överstiger det dom köpte hela varan för, genom vinsten blir de rika rikare och de fattiga fattigare.
Däremot kan man fortfarande ha ett lönearbete även om näringslivet är demokratiskt.

OK, då är alltså all form av arbetsköp förkastligt enligt socialismen.

Varför skall man då få köpa andra saker av varandra?
Är inte det samma typ av förtryck?

Patrik,
Du har givetvis raett i sak, tycker jag som kommunist, men sedan finns det anledning till balans och successiv omvandling. Naer maenniskor sjaelva i sin egen takt reformerar kommer omvandlingen bli aekta och inte skapa en ny elit som saetter sig oever folket med vaald. Saadana omvandlingar skapar i sin tur konflikter som i sin tur skapar "kalla krig" och t.o.m. motreaktioner fraan folket sjaelvt. Naagot som inte tjaenart kommunismen paa laang sikt.

Sen tror jag foer att vara realist att kommunismen/socialismen kommer finnas paa en viss nivaa inom vissa omraaden, men inte alla. Vi kommer saekert pendla fram och tillbaka i dessa nivaaer och foerhoppningsvis goera det utan att huvuden rullar p.g.a. att maenniskor aer maenniskor.

Stabilitet och successiv omvandling aer i allas intresse. Aeven foer de som soeker utbilda maenskligheten i kommunism/socialism.

Säg inte till mig vad fan jag ska göra Martin, det gör enbart jag.
Att vara revolutionär är att ge fan i de konventionella spelreglerna för samhället, vilket i min mening är att vara pacifist eftersom historien alltid förändrats genom våld och folkets egna samhälle endast kan växa fram ur icke-våldet.
Jesus var därmed historiens största revolutionär.

Att vara kapitalist är mycket enkelt att definiera, har jag anställda som producerar en vinst åt mitt företag där endast jag eller en minoritet som inte är synonym med de anställda och där alla inte har lika medbestämmanderätt så har jag uppfyllt kriterierna. Kapitalisten är den odemokratiske parasiten som lever på andras arbete och gör det arbetet till mat på sitt bord utan att låta sina anställda sätta sig ned vid bordet och äta med dem.

Patrik,
Kommunism genom revolution aer inte i folkets eget intresse, anser jag.
Balanserad socialism och direktdemokrati av en upplyst kritisk och sjaelvstaendigt taenkande befolkning aer i folkets eget intresse, anser jag.

Om det vore saa att folket ville ha kommunism genom revolution saa skulle KPML(r) ha ett offantligt stoed. Naagot saadant stoed finns inte.

Laegg ner din revolutionaera verksamhet tillsvidare! Den kan behoevas om demokratin foersvinner, men den behoevs inte i Sverige idag.

Magnus,
Du ska faa odla din egen potatis i "min" socialism och behaalla den, men betala skatt paa vinsten.

Välj din sida?
Vi kan gärna diskutera socialism.
Själv är jag tveksam till den totala socialismen eftersom ingen kunnat säga mig när jag blir en kapitalist och varför det isåfall är fel.
Jag kan börja på en väldigt låg nivå:
Jag odlar fler och bättre potatisar än min granne. (Vi har lika bra mark och jord och han har inte en större börda än mig på ngt sätt)
Skall jag då direkt på skördedagen skänka så många till honom att vi har lika mkt?
Eller får jag spara något till utsäde?

Även fast denna fråga i slutändan är folkets att besvara så reserverar jag mig starkt mot din reformism eftersom vi av historien lärt oss att sådana försök mynnar ut i verkanslöshet och ett än friare kapital.

I en sann demokrati kan det inte finnas företag som ägs av andra eller fler personer än de som arbetar inom det eftersom privat ägande av gemensamma intressen per definition är diktatur, välj din sida.

Antingen så fortsätter företag/arbetskraft att kunna köpas och säljas som vilken vara som helst till vem som helst eller så styckas den exekutiva makten upp mellan de som skapar rikedomen.

Beskattning aer baettre aen konfiskation. Med beskatning och foerdelning av skatterna kan loeneklyftorna minskas i samhaellet utan att det skapar fullstaendigt kaos, krig och foerstoerese. Det tjaenar naemligen ingen paa. Det aer en s.k. loose-loose.

I ett mer socialistiskt samhaelle saa har alla mer trygghet inkl. foeretag och deras aegare. I en omvandlig mot en viss maengd socialism som folket foeredrar foerespraakar jag maattfullhet och att det sker i ett tryggt tempo samt att man kan balansera nivaan till den nivaa som folket verkligen vill ha.

Med elit menar jag politiker som behöver oss folk som röstar på dem, vi behöver inte dem som de ansvariga människor de allra flesta av oss är.
Folket röstar idag på partier som missgynnar dem i slutändan eftersom samtliga etablerade partier stöder ett diktatoriskt kapital.

Med elit menar jag företagsledare, arbetsgivare och aktieägare eftersom det är vi anställda som betalar deras löner med vårt arbete trots det skitsnack de försöker lura i oss. Deras makt förstärks endast av våra dåliga arbetsvillkor.

Med elit menar jag generaler, amiraler och överbefälhavare som behöver folket för att slåss mot andra folk istället för att vi ska stå enade och inse att vi inte behöver deras syskonmord. Krig föder endast kapitalet.

Med elit menar jag helt enkelt det fåtal som sitter på makten och egendomen som här i världen utövas och brukas av en majoritet.

Boten är att göra gemensamma intressen till gemensam egendom.

Just det. Representativitet paa folkets egna villkor.

Därav delegerar man sin röst till någon man litar på..

Ja, militaeren behoever ex. diktatorisk ledarstil foer i krig maaste vissa beslut tas snabbt av naagon med beproevad erfarenhet och kaensla. Allsaa kommer folket med logik vaelja chefer med mandat foer detta faar vi hoppas.

Å andra sidan så ska / bör även offentliga verksamheter ha ett privat "tänk" i en del verksamheter. Man bör vara kostnadseffektiv, effektiv och ha möjligheten att ta snabba beslut. Ekvationen är inte alltid så enkel, det finns en stor risk (enl. nutida demokratiska processer) att beslut drar ut på tiden, att administrationen av detta blir alltför kostsam. Man bör först, tycker jag, koncentrera sig på att effektivisera den demokratiska processen, som t.ex. att använda mer omröstningar via t.ex. internet. När man gjort detta kan man gå vidare och utöka antal omröstningar och även bygga in mycket av den administration som finns idag i automatik.

Företagsdrift är inte med automatik en demokratisk inrättning.
Den som vill pröva på det demokratiska föetaget kan dock utan problem starta ett kooperativ.
Vi ser ju inte några speciellt framgångsrika sådana utom inom vissa lantbruk eller föreningsliknande aktiviteter, så frågan är om det är en framkomlig väg.
Statens eller kommuners eller föreningars styrelseskick är däremot ngt annat.
DÄr finns ingen anledning att koncentrera all makt centralt eftersom det primära inte är att maximera vinst, eller rörelsens omfattning.
Först när det blir fråga om krig (maximering av areal/naturikedomar..) kan det finnas incitament att koncentrera makten till en härförare som kan lyckas lura folket att hjälpa till med angrepp på främmande land.

Jag anser då, att man i vissa fall kan behöva en diktatorisk ledarstil. Dock förutsatt att man har större kunskap inom ett område.

Alla egna foeretag aer smaa diktaturer, annars aer de kooperativ. En chef kan ha en demokratisk ledarstil eller en diktatorisk ledarstil.

"Dra dock gärna likhetstecken mellan elit och elit, dekadenta skithögar i alla former, färger och tider är de. "

En fråga bara, var går gränsen för att höra till denna gruppering? Är det att bli chef för en avdelning, statsminister eller president? Gäller det bara de politiker som är korrumperade? Jag arbetar själv som ledare i min arbetsroll och tar ganska illa upp.