av Patrik Fridén » 2006-10-10 15.23
"En Revolution utan revolutionärer!"
Snarare: En revolution där hela folket är revolutionärer.
Jag har skrivit ett tal om denna revolution för de som vill läsa:
Den Demokratiska Revolutionen
Demokrati är styrka. Tanken är att demokratin i sin renaste form skall kunna styra samhället, oavhängigt myndigheter eller ordningsmakt, att beslut skall kunna tas så fort det behövs och att inga kompromisser skall behövas.
Att folket uttryckt genom majoriteten skall vara herrar över sitt eget öde.
Fortfarande verkar det dock som om den rena demokratin inte kan byggas, om man hör vad våra makthavare har att säga i alla fall. Det sägs att folket aldrig skulle bli kapabelt att ta sina beslut direkt utan att vi fortfarande behöver den representativa, indirekta demokratin för att verkligen kunna styra en stat. Vilken sanning innehåller egentligen detta påstående?
Enligt dem är de demokratiska rättigheterna bl.a. allmän och lika rösträtt, hemliga val och majoritetsbeslut.
Men det är tydligen inte en demokratisk rättighet att varje människa skall ha en bostad, ett arbete och grundläggande fysiska behov tillfredsställda.
Från upplysningstänkandets idéer har vi fått lära oss att det är fyra grundläggande punkter som skall styra det ”fria” samhället, dvs. det minoritetsdominerade, marknadsekonomiska samhället:
1. Rätten till liv.
2. Rätten till frihet.
3. Rätten till att söka lycka.
4. Rätten till privat egendom
Men då frågar ni kanske, vilket i alla fall jag gör:
Vilken rätt till liv har vi om vi inte har någon rätt till arbete?
Vilken rätt till frihet har vi om vi inte har rätten till bostad?
Vilken rätt till att söka lycka har vi om vi inte har rätten att påverka besluten som drabbar oss?
Våra fysiska behov kan enbart tillgodoses med andra ägande personers samtycke, vi måste ge dem lönen av vårt arbete för att säkras någonstans att bo. Ingenstans har vi själva makten att påverka dessa beslut, de står helt utanför den demokratiska proceduren. Även om det har förändrats drastiskt är slaveriet en realitet även idag, den skendemokratiska kapitalismen är löneslavarnas fängelse. Visst kan det tyckas att vi har vårt val, om vi inte vill ta ett arbete kan vi gå någon annanstans där det är bättre betalt. Men vad har vi för val när alla arbetsgivarna arbetar efter samma princip? Den principen är att tjäna pengar på vårt arbete, för det är vad de gör. Tänk på att vinsten som de får kommer ur dina och dina arbetskamraters händer, av ert skapande.
Som motvikt till denna oligarki ställer jag demokratin. Jag begär inte mycket, kanske inte ens något nämnvärt, jag begär faktiskt bara en enda sak:
Jag vill påverka allt det som på något sätt påverkar mig och kan kontrolleras.
På det sättet kan vi alla säkra vårt levande.
Hur skulle samhället fungera om vi följde denna princip istället?
Skulle vi fortfarande behöva krig, nationer eller polisstater? Eller skulle de väpnade konflikterna, de geografiska barriärerna och den våldsutövande ordningsmakten försvinna i den stund de blir överflödiga?
Konflikter har historiskt sett uteslutande handlat om makt, makten över arbetskraften, resurserna och produktionsmedlen.
Om det är arbetskraften som äger resurserna och produktionsmedlen, vad skall det krigas för då?
Det som kan sägas och som är oundvikligt är att Demokratin är Freden, kanske till och med den eviga. Om ordningsmaktens centrala princip är att skydda egendom kommer även den bli överflödig, om alla äger makten äger ingen den.
Eller som Rousseau sade: ”Jordens frukter tillhör alla men jorden tillhör ingen.”
Varför är inte dessa principer centrala istället? Varför bemödar sig fortfarande mänskligheten med att sätta materiella och ideella gränser och att utse makthavare?
Det kanske bästa svaret på dessa frågor är att ställa denna fråga:
Hur ser egentligen makthavare på samhället?
Är de ute efter att sprida demokratin utan undantag och att praktisera folkets makt?
Eller är de bara ute efter mer makt för sin egen vinnings och intresses skull?
Det är ju bara att känna efter själv, hade du makten över flera företag, banker eller varför inte en hel stat, skulle du vilja ge upp den makten då?
Oavsett om du kan säga ärligt att du skulle det skulle jag utan tvekan kunna säga ärligt att de flesta inte skulle det, av makthavarna har vi nog lärt oss några väldigt nyttiga saker om makt.
Makt korrumperar – Absolut makt korrumperar absolut.
Folket har många lysande praktexemplar av hur vår makt har lett till ett fredens samhälle.
Folkkommunens Paris, det unga, revolutionära Ryssland, Republikens Spanien, socialismens Chile, alla dessa är förebilder av hur en demokrati borde fungera, genom oss, folket.
Vad bör göras? Frågan kanske bättre kan ställas såhär: Vad kan göras?
Vad kan du och jag göra? Eller snarare, vad kan vi göra?
Kan vi störta makthavarna? De som styr våra arbeten, våra bostäder och våra liv?
Jag tror att det inte bara är möjligt, jag tror det är oundvikligt. Folken här i världen kan inte hur länge som helst stå ut med sin maktlöshet, de kommer aldrig göra det.
Folken måste söka sin framtid i demokratin, den äkta, sanna demokratin utan gränser.
Nöden i tredje världen har en lösning, den folkliga makten över produktionsmedlen, folkmakten.
De försämringarna av levnadsstandarden och de ökade klassklyftor vi svenskar ser har samma lösning, folkmakten. Vi måste göra vår röst hörd och vi måste göra den gällande.
Den Demokratiska Revolutionen är enbart en fråga om tid, vad vi kan göra är att påskynda och kräva den. Den Demokratiska Revolutionens innersta väsen ligger i Folkets objektiva intresse. Dessa intressen kan sammanfattas till arbete, föda, bostad och en meningsfull fritid.
Demokratin kan endast säkras om inget privat inflytande finns i folkets intressen.
En stat, odemokratisk eller inte, är fortfarande inte tillräckligt stark för att kunna motverka de internationella företagens och bankernas makt. Av historien har vi lärt oss att när den ekonomiska demokratin hotar kapitalet så försvaras det av den yttersta Reaktionen, fascismen. En statsmakt som inte skyr några medel i försvaret av kapitalismen, eller som fascisterna skulle säga: Skyddande av landets ekonomi mot landets fiender. Det hände i Italien, det hände i Tyskland, det hände i Chile och det händer fortfarande i mindre skala världen över. Så länge marknadsekonomins lagar praktiseras är kapitalet fortfarande oinskränkt. Landets tillgångar och produktionsmedel måste kommuniseras för att kunna nå den sanna demokratin. Folket måste lita till sin egen kraft innan det är för sent. Fråga dig själv, vill du kunna påverka Ditt liv?
Eller lämnar du hellre över det till någon du tror är mer kompetent?
Till någon vars beslut kan fattas utan att denne själv drabbas utav dem?
Låt oss minnas de människor som gav sitt liv för demokratin, i Spanien, i Tyskland, i Chile och i resten av den värld där den en eller flera gånger försökt göra sin röst hörd. Låt oss hedra deras minne genom att själva ta upp kampen för Folkets makt. De behöver inte göras med våld, inte med hat, inte med vapen. Det kan göras genom enkla manifestationer med enbart Freden och medkänslan till sin näste som ledstjärna, ty demokratin i sig är det starkaste vapen världen någonsin skådat. Det är Folkets vapen mot våld, tyranni och svält. Men vapnet får inte ligga i träda, då förlorar det sin kraft och förslöas. Låt oss använda vapnet i dess rätta syfte, att säkra en seger åt oss, Folket!
"En Revolution utan revolutionärer!"
Snarare: En revolution där hela folket är revolutionärer.
Jag har skrivit ett tal om denna revolution för de som vill läsa:
Den Demokratiska Revolutionen
Demokrati är styrka. Tanken är att demokratin i sin renaste form skall kunna styra samhället, oavhängigt myndigheter eller ordningsmakt, att beslut skall kunna tas så fort det behövs och att inga kompromisser skall behövas.
Att folket uttryckt genom majoriteten skall vara herrar över sitt eget öde.
Fortfarande verkar det dock som om den rena demokratin inte kan byggas, om man hör vad våra makthavare har att säga i alla fall. Det sägs att folket aldrig skulle bli kapabelt att ta sina beslut direkt utan att vi fortfarande behöver den representativa, indirekta demokratin för att verkligen kunna styra en stat. Vilken sanning innehåller egentligen detta påstående?
Enligt dem är de demokratiska rättigheterna bl.a. allmän och lika rösträtt, hemliga val och majoritetsbeslut.
Men det är tydligen inte en demokratisk rättighet att varje människa skall ha en bostad, ett arbete och grundläggande fysiska behov tillfredsställda.
Från upplysningstänkandets idéer har vi fått lära oss att det är fyra grundläggande punkter som skall styra det ”fria” samhället, dvs. det minoritetsdominerade, marknadsekonomiska samhället:
1. Rätten till liv.
2. Rätten till frihet.
3. Rätten till att söka lycka.
4. Rätten till privat egendom
Men då frågar ni kanske, vilket i alla fall jag gör:
Vilken rätt till liv har vi om vi inte har någon rätt till arbete?
Vilken rätt till frihet har vi om vi inte har rätten till bostad?
Vilken rätt till att söka lycka har vi om vi inte har rätten att påverka besluten som drabbar oss?
Våra fysiska behov kan enbart tillgodoses med andra ägande personers samtycke, vi måste ge dem lönen av vårt arbete för att säkras någonstans att bo. Ingenstans har vi själva makten att påverka dessa beslut, de står helt utanför den demokratiska proceduren. Även om det har förändrats drastiskt är slaveriet en realitet även idag, den skendemokratiska kapitalismen är löneslavarnas fängelse. Visst kan det tyckas att vi har vårt val, om vi inte vill ta ett arbete kan vi gå någon annanstans där det är bättre betalt. Men vad har vi för val när alla arbetsgivarna arbetar efter samma princip? Den principen är att tjäna pengar på vårt arbete, för det är vad de gör. Tänk på att vinsten som de får kommer ur dina och dina arbetskamraters händer, av ert skapande.
Som motvikt till denna oligarki ställer jag demokratin. Jag begär inte mycket, kanske inte ens något nämnvärt, jag begär faktiskt bara en enda sak:
Jag vill påverka allt det som på något sätt påverkar mig och kan kontrolleras.
På det sättet kan vi alla säkra vårt levande.
Hur skulle samhället fungera om vi följde denna princip istället?
Skulle vi fortfarande behöva krig, nationer eller polisstater? Eller skulle de väpnade konflikterna, de geografiska barriärerna och den våldsutövande ordningsmakten försvinna i den stund de blir överflödiga?
Konflikter har historiskt sett uteslutande handlat om makt, makten över arbetskraften, resurserna och produktionsmedlen.
Om det är arbetskraften som äger resurserna och produktionsmedlen, vad skall det krigas för då?
Det som kan sägas och som är oundvikligt är att Demokratin är Freden, kanske till och med den eviga. Om ordningsmaktens centrala princip är att skydda egendom kommer även den bli överflödig, om alla äger makten äger ingen den.
Eller som Rousseau sade: ”Jordens frukter tillhör alla men jorden tillhör ingen.”
Varför är inte dessa principer centrala istället? Varför bemödar sig fortfarande mänskligheten med att sätta materiella och ideella gränser och att utse makthavare?
Det kanske bästa svaret på dessa frågor är att ställa denna fråga:
Hur ser egentligen makthavare på samhället?
Är de ute efter att sprida demokratin utan undantag och att praktisera folkets makt?
Eller är de bara ute efter mer makt för sin egen vinnings och intresses skull?
Det är ju bara att känna efter själv, hade du makten över flera företag, banker eller varför inte en hel stat, skulle du vilja ge upp den makten då?
Oavsett om du kan säga ärligt att du skulle det skulle jag utan tvekan kunna säga ärligt att de flesta inte skulle det, av makthavarna har vi nog lärt oss några väldigt nyttiga saker om makt.
Makt korrumperar – Absolut makt korrumperar absolut.
Folket har många lysande praktexemplar av hur vår makt har lett till ett fredens samhälle.
Folkkommunens Paris, det unga, revolutionära Ryssland, Republikens Spanien, socialismens Chile, alla dessa är förebilder av hur en demokrati borde fungera, genom oss, folket.
Vad bör göras? Frågan kanske bättre kan ställas såhär: Vad kan göras?
Vad kan du och jag göra? Eller snarare, vad kan vi göra?
Kan vi störta makthavarna? De som styr våra arbeten, våra bostäder och våra liv?
Jag tror att det inte bara är möjligt, jag tror det är oundvikligt. Folken här i världen kan inte hur länge som helst stå ut med sin maktlöshet, de kommer aldrig göra det.
Folken måste söka sin framtid i demokratin, den äkta, sanna demokratin utan gränser.
Nöden i tredje världen har en lösning, den folkliga makten över produktionsmedlen, folkmakten.
De försämringarna av levnadsstandarden och de ökade klassklyftor vi svenskar ser har samma lösning, folkmakten. Vi måste göra vår röst hörd och vi måste göra den gällande.
Den Demokratiska Revolutionen är enbart en fråga om tid, vad vi kan göra är att påskynda och kräva den. Den Demokratiska Revolutionens innersta väsen ligger i Folkets objektiva intresse. Dessa intressen kan sammanfattas till arbete, föda, bostad och en meningsfull fritid.
Demokratin kan endast säkras om inget privat inflytande finns i folkets intressen.
En stat, odemokratisk eller inte, är fortfarande inte tillräckligt stark för att kunna motverka de internationella företagens och bankernas makt. Av historien har vi lärt oss att när den ekonomiska demokratin hotar kapitalet så försvaras det av den yttersta Reaktionen, fascismen. En statsmakt som inte skyr några medel i försvaret av kapitalismen, eller som fascisterna skulle säga: Skyddande av landets ekonomi mot landets fiender. Det hände i Italien, det hände i Tyskland, det hände i Chile och det händer fortfarande i mindre skala världen över. Så länge marknadsekonomins lagar praktiseras är kapitalet fortfarande oinskränkt. Landets tillgångar och produktionsmedel måste kommuniseras för att kunna nå den sanna demokratin. Folket måste lita till sin egen kraft innan det är för sent. Fråga dig själv, vill du kunna påverka Ditt liv?
Eller lämnar du hellre över det till någon du tror är mer kompetent?
Till någon vars beslut kan fattas utan att denne själv drabbas utav dem?
Låt oss minnas de människor som gav sitt liv för demokratin, i Spanien, i Tyskland, i Chile och i resten av den värld där den en eller flera gånger försökt göra sin röst hörd. Låt oss hedra deras minne genom att själva ta upp kampen för Folkets makt. De behöver inte göras med våld, inte med hat, inte med vapen. Det kan göras genom enkla manifestationer med enbart Freden och medkänslan till sin näste som ledstjärna, ty demokratin i sig är det starkaste vapen världen någonsin skådat. Det är Folkets vapen mot våld, tyranni och svält. Men vapnet får inte ligga i träda, då förlorar det sin kraft och förslöas. Låt oss använda vapnet i dess rätta syfte, att säkra en seger åt oss, Folket!