Jag tycker inte Patriks analys känns särskilt verklighetsförankrad... Att perioder med stabilitet och välstånd i historien skulle sammanfalla med auktoritära styrelseformer känner jag t ex inte igen. Det var ju först när Sverige demokratiserades och den politiska makten spreds till bredare grupper i samhället som vår uppgång från fattigdom, armod och ständiga krig började.
Rom föll samman när senatens makt försvagades och makten koncentrerades kring kejsaren. Hitlers nedmontering av den Tyska förbundsrepubliken och riksdagen var en förutsättning för Andra världskriget och förintelsen osv.

Men en viktig poäng som Patrik tar upp är att våra representativa ledare inte hålls juridiskt eller moraliskt ansvariga för sitt beslutsfattande (eller oftare brist på detsamma) i någon större utsträckning. Men i vilken utsträckning hålls ledare i mer auktoritära regimer ansvariga? De kan ju ofta härja fritt och sko sig själva medan de sitter vid makten och erbjuds sedan diplomatisk imunitet när de avgår (se t ex vad som händer i Elfenbenskusten just nu).

Jag tror tvärt emot Patrik att direktdemokrati är lösningen på just detta problem. I en direktdemokrati utan valhemlighet kan varje medborgare hållas ansvariga för vilka beslut de medverkar till eller motverkar. Av media, vänner och bekanta och människor i deras omgivning. Och efter hand kan de/vi också konfronteras med konsekvenserna av de val vi gör eller låter någon annan göra åt oss. Detta tror jag kommer att fostra medvetna ansvarstagande och informerade medborgare som tillsammans formar ett stabilt och framgångsrikt samhälle till en grad som vi aldrig har skådat tidigare.

Rekommenderar att Patrik tar sig en titt på Intelligent Union som sannolikt kommer valsamverka med andra mindre partier i valet 2010.

Håller inte med Patrik om att delegerade uppgifter skulle vara mer sårbara eller öppna för korruption i en DD än i en RD.

Håller dock med om att bildningsprocessen, d.v.s ,hur trender sätts är en svaghet när ett parti saknar politiska riktlinjer och att man låter människor som saknar kunskaper om gruppsykologi, NLP och annat ta dessa beslut.

Tycker dock att AD försökt täcka upp förtroendevaldas löner och annat ganska väl med sitt hederlighetsavtal. I Intelligent Union har vi helt enkelt valt att lita på intelligenta människors förstånd med pengar. Vi tror att människor som nått full insikt kommer använda pengarna på rätt sätt, ungefär som jag har använt mina pengar och min energi under de senaste åren för Aktiv Demokrati.

Intelligent Union har oförtrutna moraliska riktlinjer för goda beslut baserade på vad som är bäst för alla landsmän och fattas det riktlinjer som du anser ska vara där är de välkomna in för diskussion.

Vi har ett fast ledarskap i Intelligent Union som helt plötsligt inte kan bli nyliberalt och vi står till svars för vad vi gör. Alla förändringar av inriktningen tas i konsensus.

Intressant att se hur människor i kristider ofta går åt helt olika håll, och drar diametralt olika slutsatser utifrån samma fakta.

När man pratar om den ekonomiska krisen så tycker vissa att det var för mycket ekonomisk frihet som skapade problemen, medan vissa tycker att det är för lite ekonomisk frihet som skapade problemen.

Här tycker du alltså att för mycket demokrati är problemet, medan vi andra tycker att för lite demokrati är problemet.

Jag önskar dig lycka till i din ambition att förbättra världen, men jag delar inte ditt synsätt, och jag väljer en helt annan väg än dig. Personligen tror jag på demokratin som den kraft som kan rädda världen. Jag tror inte att människor är dumma, de har bara aldrig fått chansen att verkligen uttrycka sin mening, och de har blivit förledda av en partipolitisk oligarki och ett oligarkiskt mediasamhälle.

..av den enkla anledningen att jag inte längre har någon tro på demokratiska tillvägagångssätt ö.h.t., låt mig förklara:

I en representativ demokrati är politiker övergödda proffstyckare som säger det de säger i precis den "rätta" tid de koordinerat tillsammans med sina mediakollegor, de bildar nätverk med andra inflytelserika personer för att kunna hålla opinionen i sina klor bäst de kan. När de väl råkar hamna utanför folkets favör kan ingen av dem någonsin stå juridiskt till svars för dåliga beslut de kan ha begått under sin mandatperiod. I den representativa demokratin följer inte juridiskt eller etiskt ansvar med den beslutande makten.

I en direktdemokrati eller representativ direktdemokrati är ansvaret ännu mindre. Begås dåliga beslut finns ingen att sätta dit, bara någon att avsätta, hela folket blir eventuella medlöpare. Det uppstår en direkt fara där, som jag ser det en grogrund för utbredd korruption på ett sätt när Justitia verkligen är blind, ingen vet vad någon annan tycker och röstar, varken dåliga eller goda ledstjärnor finns i en ren direktdemokrati.
En annan baksida med den variant av DD som AD står för är den utsatthet ett land befinner sig i när den förlitar sig fullständigt på avancerad infrastruktur för att sköta alla beslut, något som kommer visa sig farligt i tider av exempelvis krig (ja nu lever vi i Sverige men risken finns alltid där) eller vid storskaliga naturkatastrofer, ni kan säkert tänka er fler scenarion där denna sega beslutsprocess är en nackdel.
Ännu ett fenomen som gör DD blott till något skenbart och farligt lockande för idealister är hur opinion fungerar i bildningsprocessen, hur trender sätts osv, något jag tidigare talat om.
Jonas har också belyst detta när vi talats vid tidigare; Det finns alltid naturliga ledare vars initiativ och smittsamma entusiasm gör dem till alla politiska visioners primära drivkraft, även i platta strukturer.

Dessa kommer, även i er vision, bli likt ovanstående proffstyckare och med tillräckliga medel, vilka de kan äga privat i kontant form eller i form av kontakter, via media osv, kunna tillskansa rättigheter utöver vad andra åtnjuter.
Låt oss säga att AD sitter i Riksdagen, finns det då något som förhindrar att våra knapptryckare utöver sina offentliga tjänster ägnar sig privat åt att driva kampanjer för att höja förtroendevaldas löner, privatisera sjukvård m.m?

Jag ska inte gå ner till argumentet att folk är för dumma för att förstå sitt eget bästa, men i denna tid av utbredd identitetsförlust bland de europeiska folken söker alla efter bästa förmåga att tillhöra något, må det så vara en rörelse vars mål de kanske inte egentligen delar men som de går med av skälet att deras umgängeskrets gör så. Så beaktar man grupptryckets faror är demokrati ganska tydligt ett osäkert statsskick som alltid kommer vara i händerna på opinionsbildarna och finansmakterna.

Från ett parti som ska agera för folkets bästa kräver jag mer än bara en grundläggande plattform om allas likställda politiska rättigheter.
Jag kräver att där finns oförtrutna moraliska riktlinjer för goda beslut baserade på vad som är bäst för alla landsmän, framförallt ur en ekonomisk synvinkel, men även sett kulturellt och etniskt.
Riktlinjer som står fasta oavsett vad en majoritet tycker, för en majoritet kan alltid göra dåliga beslut, särskilt om de konstant utsätts för värderingar som sänker livets alla självklarheter ner i ett existentiellt vakuum.

Snarare tror jag ett fastare ledarskap behövs, centrala figurer som kan stå till svars för sina handlingar, som är föredömen för de värderingar de menar sig stå för.
Mänskligheten har alltid haft ett behov av ikoner, trots alla våra vetenskapliga genombrott och insikter i våra egna psyken behöver alla något eller någon att se upp till, för att aspirera till att bli bättre enligt en mall vi själva förvisso valt, men som ändå ger oss förmåga till att orientera oss i livet.
Demokratin är i sin natur inte alls olik anarkismen med sin aversion till att hylla ledare. De som ikoniseras nuförtiden i "demokratins" namn gör det dock i strid mot denna inneboende natur, personer som Mandela, Obama och andra. De lånar auktoritära element för att försäkra sig om sin status i demokratin. För mig klingar det en aning falskt att ledare har så urvattnade doktriner att de inte längre har en logisk koppling till vad de påstår sig försvara, ännu en baksida med dagens demokrati som DD inte kommer kunna göra något åt.
Folk kommer alltid kräva ikoner, men vad för paradoxala gestalter kommer dessa vara i direktdemokrati?

Ser man strikt biologiskt på människan, eller traditionellt andligt, så är direktdemokrati inte förenligt med vår natur.
De längsta, mest stabila och blomstrande perioderna i människans historia har varit tider då goda härskare styrt enväldigt, kontrollerat informationen och de monetära flödena i ett samhälle med en sund moralisk kodex inpräntad i undersåtarna, jämför det med en frisk kropp som regleras av nervsystemet, endokrina systemet och generna.
Idag drar olika segment av samhället åt olika håll, agerar efter olika världsbilder och prioriteringar, jämför detta med att ha en tumör eller parasit i kroppen eller rentav att kroppens vävnad redan är nekrotisk och äts upp av främmande celler.
Demokrati är med en organisk syn på staten en förruttnelseprocess som slutar i statens och folkets upplösning eller återupplivning. Denna organism håller yttre parasitiska krafter artificiellt vid liv, men i en slags koma för att hela tiden få den att producera vad de behöver.
De senaste hundra åren eller så kan den sägas ha haft tre hjärtstillestånd då den monetära strukturen kollapsat, varpå de inre motstridiga krafternas olikheter eskalerat, eller vad andra kallas finanskriser.

Kanske har det enbart med marknadsekonomin att göra, men det var inte den som tillät skapandet av privatägda centralbanker eller hur?

Det var folkets brist på insikt som tillsatte de politiker som tillät denna självförnedring.
Innan demokratins tidevarv hade vi fortfarande reglerade marknadsekonomier, eller blandekonomier, folk kunde leva på att köpa och sälja, vilket förstås är en mindre parasitisk akt eftersom den inte direkt bidrar till fler varor på marknaden, men det förstärker diplomatiska förbindelser och ökar spridningen av produkter. Åsido från vår tid var de enda riktiga skillnaderna teknologiska, politiska, juridiska och andliga. I mina ögon kommer juridiken från ett folks andlighet och politiken från juridiken så vi talar bara om två fundamentala skillnader mellan oss och folk som levde här på 1500-talet.
Så varför befinner vi oss som européer i en existentiell kris sen förra århundradet?
Är det teknologiskt orsakat, varför är då inte andra folk som också tar del av de teknologiska undren i samma sits?

Det hänger direkt ihop med hur våra staters funktioner urholkats, våra folks integritet luckrats upp, moralen degenererat och våra ledares föredömen fallit till kriminell status.
Det hänger direkt ihop med andlig undernäring.
Alltså; demokrati är ett sjukdomstillstånd och mer av det kommer bara ge dödsstöten till vad de mörka krafterna redan bringat på knä.