Vad kännetecknar egentligen ett gammelparti och de strukturer som dessa upprätthåller och vaktar som en ilsken bandhund?

Och är det verkligen vad vi vill ha? George Washington varnade i sitt avskedstal för följderna av ett partisystem han troligen redan tyckte sig ana på hemmaplan och i Europa.

Jag citerar en annan blog rakt av, för detta är bra:

Partisanship is natural for humans. We seek out and align ourselves with others who share our views. Through them, we hone our ideas and gain courage from the knowledge that we are not alone in our beliefs. Partisanship gives breadth, depth and volume to our voice. In and of itself, partisanship is not only inevitable, it is healthy.

On the other hand, partisans have a penchant for denigrating those who think differently, often without considering the salient parts of opposing points of view. They seek the power to impose their views on those who don’t share them, while overlooking their own shortcomings. Communism and National Socialism showed these tendencies. Both had features that attracted broad public support throughout a national expanse and both degenerated into destructive forces because their partisans gained control of their governments.

The danger in Communism and National Socialism was not that they attracted partisan support; it was that the partisans gained control of government. In general, partisanship is healthy when it helps us give voice to our views. It is destructive when it achieves power. All ideologies, whether of the right or the left, differ from Communism and National Socialism only in the extent to which their partisans are able to impose their biases on the public.

Our first President was keenly aware of the dangers factionalism posed for our new nation. In his 1796 Farewell Address, George Washington said (in part):

“I have already intimated to you the danger of parties in the State, with particular reference to the founding of them on geographical discriminations. Let me now take a more comprehensive view, and warn you in the most solemn manner against the baneful effects of the spirit of party generally.

This spirit, unfortunately, is inseparable from our nature, having its root in the strongest passions of the human mind. It exists under different shapes in all governments, more or less stifled, controlled, or repressed; but in those of the popular form it is seen in its greatest rankness and is truly their worst enemy….

It serves always to distract the public councils and enfeeble the public administration. It agitates the community with ill-founded jealousies and false alarms; kindles the animosity of one part against another; foments occasionally riot and insurrection. It opens the door to foreign influence and corruption, which finds a facilitated access to the government itself through the channels of party passion. Thus the policy and the will of one country are subjected to the policy and will of another.

There is an opinion that parties in free countries are useful checks upon the administration of the government, and serve to keep alive the spirit of liberty. This within certain limits is probably true; and in governments of a monarchical cast patriotism may look with indulgence, if not with favor, upon the spirit of party. But in those of the popular character, in governments purely elective, it is a spirit not to be encouraged. From their natural tendency it is certain there will always be enough of that spirit for every salutary purpose; and there being constant danger of excess, the effort ought to be by force of public opinion to mitigate and assuage it. A fire not to be quenched, it demands a uniform vigilance to prevent its bursting into a flame, lest, instead of warming, it should consume.”

Partisanship is a vital part of society … provided it is always a voice and never a power. The danger is not in partisanship, it is in allowing partisans to control government.

Our political infrastructure is controlled by the very factionalism Washington decried. If we are to, as Dr. Junn said, “… strive to improve our democratic system of institutions and structures.” must we not examine the effect of the partisanship which controls our nation’s politics?

Fred

Så vad är det egentligen vi röstat in sedan den “fria rösträtten”  infördes i de flesta “demokratiska” länder i slutet av 18- och början av 1900-talet?

Vi väljer helt enkelt mellan olika lojalitets-klubbar. Det blir mkt tydligt när vi ibland får titta in bakom kulisserna på riskdagsgruppsmöten och regeringsförhandlingar.

Lojalitet är vad som premieras över allt annat. Fråga vilken riksdagsman du vill, nog är hans första prioritet att likrikta sig med sitt parti, nästan alla har ju tom skrivit på papper den dagen de blev invalda i vårt kära parlament, få känner dock till detta utan tror att en enskild riksdagsledamot inte har några problem att rösta efter eget huvud.

Lojailitet är också vad som är totalt nödvändigt när det gäller en regeringsbildning. Från den stund man gjort upp om en regering ska det väldigt mkt till för att man ska lämna den inslagna kursen och börja uttala sig negativt om en annan regeringsmedlem eller dennes ideer. Nej sådant ska bara riktas mot oppositionen, eller den närstående lobbygrupper, annars hotar ju hela regeringen att falla i bitar, det har vi sett många exempel på.

Lojalitet, lojalitlet, överallt denna förlamande lojalitet!

Utan ett tribe-tänkande, utan en mysig grupp att tillhöra som man kan kriga tillsammans emot illvilliga, dumma oppositionen skulle många goda ideer kanske kunna växa fram och prövas på sina egna meriter istället för utifrån VEM som är upphovet till ide’n!

Den för mig helt självklara slutsatsen är att utan ideologi-stammar så skulle ideerna ha en chans, och kunna tävla emot varandra på lika villkor, inte kunna dödas direkt pga ursprung. Direktdemokrati är helt enkelt en drivbänk för ideer, och ett sätt att värdera dem utifrån varje relevent aspekt för att slutligen låta de som har makten avgöra, dvs medborgarna.

Varför är detta så skrämmande för etablissemanget kan ju var och en räkna ut med lilltån.

Magnus Gustavsson

medlem av Aktivdemokrati

Jag gör det enkelt för dig istället!:

• Till miljövänner: Läs här och byt ut PP mot AD, och var säker på att även miljöfrågorna kommer att belysas så som DU vill.
• Till liberaler: Läs här och inse att allt inte är som det verkar hos de liberala. Ska vi även räkna in Centern till de liberala så ser det ju inte mkt bättre ut.
• Till socialister: EU är ett gigantiskt socialistiskt projekt säger en del. OK, så varför handlar det mesta inom EU om att fördela våra pengar till jordbruket och om att bekämpa “organiserad brottslighet”? Jag tror arbetarrörelsen skulle ha en hel del att vinna på att börja driva sina egna frågor istället för att låta CIA och främmande makt sätta agendan hela tiden. När man har parlamentariker i Bryssel som snällt tar upp och driver ideer som dessa istället för socialism, då är det dags att agera.
• Till borgerliga:I Sverige har vi Calle Bildt, mannen som var nära nog först med att inse kvaliteerna hos ett världsomspännande datanät. Det kan ingen ta ifrån honom. Förra årets övervakningsdebatt när man efter något år villigt plockade upp det Bodström dragit igång visade dock att det även hos borgerlighetens frontalfigurer finns en helt annan agenda än liberala och integritetsvärnande ideal. Bildt har genom sin blogg-serie “”FRI med FRA” tappert försökt försvara det hela utifrån ett UD- och försvarsperspektiv, men det gick inget vidare, eller vad tycker ni? Nej, vill man ha bra villkor för entrepenörer och företagande, då är det nog nödvändigt att slå vakt om brevhemlighet och fria kommunikationer.  Som Karl Sigfrid kanske…
• Till de som oroar sig för att den svenska värdegrunden, vad nu den innebär, snart kommer att gå under i det muslimska korståget: Ja, i bloggosfären är väl SD:s framfart det som omskrivits mest näst efter FRA-debaclet antar jag, exemplen är ju oändliga, men här ser vi kanske en sansad debatt, var och en får ju bilda sig en uppfattning..  SD är ett enfrågeparti och är fö enligt mig bara pga det diskvalificerat.

Slutsatsen blir att det inte finns ett enda etablerat parti som förtjänar våra röster i årets EU-val.

Bland de nya finns det bara två val som jag ser det, PP eller AD, de enda gräsrotspartierna värda namnet, som ställer upp.

PP har två problem;

1.  Man vägrar införa direktdemokrati och kommer oavsett hur  välmenande de styrande i ledningen är, oundvikligen förr eller senare råka in i svårigheter, svekdebatt osv.

2. Man är och förblir ett få frågeparti. Man vägrar att ha en politik för annat än medborgerliga rättigheter, iofs ngt av det viktigaste man kan intressera sig för. Men det räcker inte för det betyder att man lämnar walkover på alla de andra frågorna där man kommer att låta den partigrupp som har turen att få PP som valboskap, besluta allt utan närmare motivering.

Det betyder att alla andra frågor kommer att förvärras eller fortsätta på samma spår som nu. Jag tror få svenska väljare tycker det är OK, svensken är kritiksk till EU med all rätt och t.ex. det nya Lissabonfördraget innebär starten för ett lättkontrollerat EU med USA som förebild (jag gillar mkt med USA, men maktkoncentrationen till presidenten är mkt farlig), och detta kommer tyvärr att öka i betydelse, det har både övervakningsdebatten, terrorism”kriget” och finanskrisen visat tydligt de senaste åren.

Återstår då ett enda alternativ: Aktivdemokrati.

Endast detta parti kan bidra till att lösa ovanstående problem. Endast detta parti kan på sikt öppna ögonen hos majoriteten så att vi börjar kräva riktig demokrati, transparens och medbestämmande istället för dagens despotiska styre.  Låstasdemokratins dagar är räknade, allt annat skulle innebära katastrof, och jag är en okuvlig optimist i grunden.

Min röst kan väl inte göra någon skillnad, det blir väl de gamla vanliga betonghäckarna som åker till Bryssel iaf?

Fel, gammelpartierna håller på att tappa greppet, och det syns och märks först i EU-val där väljarna är mer öppna för att testa nya lösningar. Tom de traditionella opinionsinstituten ser med häpnad nu hur den politiska kartan håller på att ritas om.

Vad är det då som skiljer ett gräsrotsparti från ett gammelparti? Ja, gammelmedia och etablissemanget brukar ju försöka ignorera själva existensen av något annat än det traditionella partiet i form av en vanlig förening, med styrelse, stadgar så som gemene man tror att alla organisationer fungerar.

Men nu växer motståndsrörelsen ute i stugorna. Du är inte ensam om att vilja förändra!

Magnus Gustavsson

EU-kandidat för www.aktivdemokrati.se