Introduktion till debatten:
http://www.coe.int/en/web/world-forum-democracy/lab1_

Fler debatter om demokrati från WDFD 2013 här:
http://www.coe.int/en/web/world-forum-democracy/deferred-transmission

Direktsändning här:
http://www.coe.int/en/web/world-forum-democracy/live

Martin skriver i Idag byter jag parti och går med i ett nytt nätverk:

Jag går härmed ur partiet Aktiv Demokrati p.g.a. bristande interndiskurs innan omröstningar, retroaktiv censur och bristande känsla för den demokratiska processen hos dagens styrande medlemmar. Situationen har helt enkelt blivit ohållbar på mer än ett plan.

• Aktiv Demokrati har en modell där alla kan ta upp frågor för omröstning. Diskussion kan bedrivas samtidigt med omröstningen. Även efter en omröstning kan vem som helst ta upp frågan på nytt för ytterligare en omröstning.

  Aktiv Demokrati förordar vad vi kallar för en kontinuerlig direktdemokrati. Varje medlem kan när som helst uppdatera sin röst. Omröstningen fortgår tills vi har ett gemensamt beslut.

• Medlemmarna i partiet har beslutat att Aktiv Demokrati ska vara opolitiskt. Partiet existerar endast för att införa ett demokratisystem. Alla andra frågor avgörs inom detta system, på samma sätt som att dagens representativa demokrati är ett system.

  Om Aktiv Demokrati skulle göra ett politiskt uttalande vore det som att www.riksdagen.se skulle ha politiska åsikter.

  Därför har vi beslutat politiskt material i vår egen blogg och på vår egen webbplats måste bort. Detta inkluderar många blogginlägg från Martin. Dessa inlägg kommer att flyttas till en extern blogg som inte ska kunna blandas samman med Aktiv Demokrati.

• Aktiv Demokrati styrs med direktdemokrati. Att referera till dagens styrande medlemmar är missvisande. Vi har under de senaste månaderna jobbat hårt för att göra det riktigt tydligt vem som bestämmer vad och vad vi hittills har bestämt. Alla förtroendevalda är upplistade tillsammans med deras befogenheter och dessa kan när som helst bytas ut genom direktdemokratiska val. Denna lista existerade inte tidigare.

Jag upplever att den nya ledningen av partiet tar till odemokratiska metoder som jag vill likna vid USAs försök till censur av Wikileaks och det har lustigt nog fungerat.

Vi vill inte ge ett intryck av att Aktiv Demokrati har en politik. AD ska vara opolitisk.

Fler medlemmar än jag har lämnat partiet och slutat läcka besvärande uppgifter om maktens korruption i bloggen, en blogg som tystnat fullständigt med partets nya regim.

Alla medlemmar är självfallet fria att blogga om vad de vill. Bara inte i Aktiv Demokratis namn.

Alla är välkomna att skriva inlägg för publicering i ADs blogg, så länge de följer de regler vi antagit.

Metoden som används vid detta val är att utifrån folkbokföringsregistret upprätta en röstlängd, som egentligen är en lista med medborgare som på valdagen är myndiga och mantalsskrivna inom ett visst område. Den listan prickas av när en medborgare använder sin rösträtt genom att lägga sin valsedel i en burk. Så säkerställs principen en medborgare – en röst. Valsedeln ligger i ett kuvert, och blandas med alla andra röster direkt i burken för att ytterligare säkerställa valhemligheten. Röstlängdens original finns i en eller flera datorer, men skrivs ut på papper, mest av nostalgiska skäl. Detta medför naturligtvis en möjlighet till obehörig manipulation. Men traditionen med funktionärer som prickar för en papperslista med penna, väger ännu så länge tyngre än möjligheten till maskinell felkontroll i realtid.

Själva rösten är en papperslapp, en så kallad valsedel. De redan etablerade partierna får sina valsedlar tryckta på din och min bekostnad. Just dessa valsedlar distribueras och finns tillhands i alla vallokaler av valfunktionärerna. De redan etablerade partierna behöver inte göra något alls, förutom att meddela vilka namn som ska stå på valsedlarna. Varje val underkänns tusentals röster, för att lapparna är vikta, smutsiga, eller handskrivna så slarvigt att valfunktionärerna inte säkert kan läsa dem. Här är en annan källa till möjliga fel.

De icke etablerade partierna, som inte får partistöd, måste själva finansiera upptryckningen av valsedlar. Få av dem har råd med det. De måste också se till så att valsedlarna kommer ut till 5668 vallokaler, spridda över hela landet. I praktiken en nästan omöjlig uppgift, som sållar bort många partier.

Professorn i statskunskap vid Åhus universitet, Jörgen Elklit, och fil.dr. vid Uppsala Universitet, Birgitta Widstrand, har kritiserat Sveriges valsystem just för att det reducerar tillgängligheten på valsedlar, vilket kan hindra medborgaren att rösta så som hon egentligen skulle vilja. De kritiserar också traditionen att de etablerade partiernas representanter står utanför vallokalen och delar ut valsedlar i de små valkretsarna där sannolikheten att väljare och kandidat känner varandra är stor. Det sociala trycket att rösta på den man känner igen följer alltså väljaren hela vägen till vallokalen, vilket också bidrar till att missgynna nya och små partier. Den danske EU-parlamentarikern Morten Messerschmidt, dansk folkeparti, går så långt att han rekommenderar att EU sänder observatörer för att övervaka höstens val.

Det känns nästan lite pinsamt tycker jag.

Ett elektroniskt valsystem, via Internet, skulle eliminera dessa missförhållanden i ett enda svep. Det skulle kunna programmeras med helt öppen källkod (det för människor läsbara språket i ett datorprogram) och granskas av observatörer både centralt och ute i de vallokaler som tillhandahåller uppkopplade datorer för dem som inte har uppkopplad dator hemma. Alla väljare skulle alltid ha tillgång till alla olika digitala valsedlar, i alla vallokaler och vardagsrum. Det är ingen orimlig utopi, utan har varit möjligt att åstadkomma under många år redan. Bara viljan hade funnits. Estland har gjort det sedan 2005 i lokalval och 2007 i parlamentsval. Finland har testat kommunval via nätet sedan 2008. Det är egentligen bara att imitera systemet med den manuella röstlängden som blandas ihop valkretsvis med en valsedel i ett ogenomskinligt kuvert, fast elektroniskt. Kan vi deklarera elektroniskt, borde vi också kunna rösta elektroniskt. Och identitetskontroll har vi ju redan till våra Internetbanker, så det är knappast någon gordisk knut.

Eller vad tycker du? Fram till dess att vi har ett rättvist valsystem, får vi rösta genom att för hand skriva ”Aktiv Demokrati” på en blank valsedel.

/Rikard Tordön

Lek med tanken att tröskeln för representation i riksdagen var en enda ledamot. Alltså en 349-del av rösterna, vilket skulle bli ungefär 0,3 %. Hur skulle det se ut? Det skulle naturligtvis inte gå att få representation i alla utskott för ett parti med bara en enda ledamot. Men visst skulle ledamotens åsikt kunna tillvaratas i alla fall? Till syvende och sist kokar allt beredningsarbete i och utanför utskotten ner till ett förslag till beslut. Ett förslag som man sedan kan bifalla eller avslå. Då fungerar vår fiktive 0,3 %-representant som vilken annan ledamot som helst. Hon eller han måste ta ställning till förslaget på samma villkor som alla andra. Jag kan inte se varför det skulle bli svårare att fatta ett beslut bara för att åsiktsklustren blir mindre? Lobbyarbetet för att i förväg garantera att ett förslag har majoritetsstöd blir naturligtvis rejält mycket svårare, men det har ju bara betydelse om man vill ha ”lobbykrati”, vilket inte nödvändigtvis har med demokrati att göra, eller?

Lek med en annan tanke: Bara partiledarna till partier som klarar 4 %-spärren bildar riksdag. Antalet ledamöter krymper med nuvarande partiuppsättning från 349 till 7. För att förhindra dött lopp i omröstningar får den koalition som bildar regering en extra ledamot, om det behövs för att få udda antal röster i parlamentet. Skulle en sådan riksdag skilja sig funktionellt i något avseende från den riksdag vi har idag? Nej, jag är rädd för att det skulle fungera ungefär likadant, tragiskt nog.

Argumenten för en småpartispärr vilar på en myt om att det skulle bli svårt att bilda regering om småpartier skulle behöva komma överens med större partier. I verkligheten är det faktiskt 349 ledamöter som behöver komma överens, oavsett om man har en 4 %-spärr eller inte. Kan den verkliga anledningen till att man vill ha en 4 %-spärr vara att man vill kunna fatta beslut med garanterat utfall? Att regeringen, för att slippa stå ut med osäkerheten, vill veta att ett förslag kommer att gå igenom när man lägger det, vilket man kan om man vet hur alla ledamöter kommer att ställa sig i förväg. Vilket i sin tur reducerar riksdagen till ett regeringens marionettkabinett…

Det enda som 4 %-spärren tillför politiken, som jag ser det, är förutsägbarhet. Vilket man naturligtvis kan hävda är en komponent i stabilitet, om man vill. Priset vi betalar är att demokratin blir satt ur spel. Folkets vilja representeras inte av någon, men de röstande medborgarnas makt, representeras av de partistyrelser som klarar att mobilisera minst 4 % av väljarna. Är det tillräckligt bra demokrati? Nej, inte för mig.

Vad tycker du? Behövs spärren mot småpartier? Skulle politiken må bra av att nya partier lättare kunde komma in i riksdagen? Eller vore det lika bra med en niomannariksdag? Tyck till i vårt forum eller direkt här på bloggen, vi vill gärna höra din åsikt i frågan. Håller du med mig? Skriv då ”Aktiv Demokrati” på en blank valsedel i valet i september.

/Rikard Tordön

” 1 § All offentlig makt i Sverige utgår från folket.

Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse.

Den offentliga makten utövas under lagarna.”

Låt oss analysera lite hur mycket töjmån det egentligen finns i den formuleringen. ”All offentlig makt” är ganska klart, tycker jag. Det syftar som jag ser det på hur lagar stiftas, hur myndighetsutövning får gå till och hur vi använder gemensamma resurser. Men smaka på den listiga formuleringen ”utgår från folket”. ”Utgår” betyder ju att makten har sitt ursprung någonstans, men inte nödvändigtvis att makten styrs från det ursprunget. Ett fartyg utgår från en hamn, men det har ingenting med fartygets destination att göra, eller hur det styrs på vägen dit. Eller är det bara jag som har knycklat till det i onödan? Kanske menar man att makten ska innehas av folket och utgå i betydelsen ”delas ut” för att fatta besluten?

Nästa stycke är intressant. Där står fri åsiktsbildning och allmän och lika rösträtt i samma mening. Kan lagstiftaren ha menat att de hänger ihop, att de ska ha ett funktionellt samband? Alltså att rösträtten är allmänhetens, att alla röster har lika värde och att det man använder rösten till är att fatta beslut om de åsikter som i frihet har bildats? Det smakar direktdemokrati i sådana fall, tycker jag.

Sen blir det svårare. Makten förverkligas genom representativt och parlamentariskt statsskick och kommunalt självstyre. Vad betyder det? ”Representativt och parlamentariskt” innebär att någon eller något representerar dig och din makt i ett ”parlament”, alltså en fristående församling utan beroenden till övriga intressenter i samhället. Här tycker jag att det glappar ganska rejält med verkligheten och med de tidigare formuleringarna i paragrafen. ”Representativt” är vagt, för vad är det som representeras? Är det din fritt bildade åsikt i en eller flera frågor, eller är det du som medborgare som representeras av en annan medborgare. Det första skulle jag definiera som demokrati och det andra som förmyndarskap.

”Parlamentariskt” låter bra, men stämmer inget vidare med verkligheten. Riksdagen är inte oberoende, utan influeras väldigt mycket i sina beslut av de intresseföreningar som kallas ”politiska partier”, som i sin tur styrs av ett fåtal politiskt aktiva medlemmar. Om “kommunal självstyrelse” finns i realiteten kan man verkligen ifrågasätta, eftersom kommunerna i olika grad är beroende av finansiellt statsstöd.

Sen har man lagt in en rimlig avgränsning i att den makt man utövar måste följa redan stiftade lagar. Okej.

Nu vill jag uppmuntra dig att tänka lite på det du läst. Vilken demokrati stämmer bäst överens med regeringsformen tycker du? Representativ Direktdemokrati, som Aktiv Demokrati förespråkar, eller Parti- och blockdemokrati, som andra förespråkar?

Själv har jag min uppfattning klar. Direktdemokratin stämmer betydligt bättre med svensk grundlag, än rådande ordning. Låt oss därför arbeta för att göra demokratin till det den är avsedd att vara: Ett skick där folkets makt delas ut med allmän och lika röst, för att besluta om de åsikter som i frihet har bildats.

/Rikard Tordön

Vad kännetecknar egentligen ett gammelparti och de strukturer som dessa upprätthåller och vaktar som en ilsken bandhund?

Och är det verkligen vad vi vill ha? George Washington varnade i sitt avskedstal för följderna av ett partisystem han troligen redan tyckte sig ana på hemmaplan och i Europa.

Jag citerar en annan blog rakt av, för detta är bra:

Partisanship is natural for humans. We seek out and align ourselves with others who share our views. Through them, we hone our ideas and gain courage from the knowledge that we are not alone in our beliefs. Partisanship gives breadth, depth and volume to our voice. In and of itself, partisanship is not only inevitable, it is healthy.

On the other hand, partisans have a penchant for denigrating those who think differently, often without considering the salient parts of opposing points of view. They seek the power to impose their views on those who don’t share them, while overlooking their own shortcomings. Communism and National Socialism showed these tendencies. Both had features that attracted broad public support throughout a national expanse and both degenerated into destructive forces because their partisans gained control of their governments.

The danger in Communism and National Socialism was not that they attracted partisan support; it was that the partisans gained control of government. In general, partisanship is healthy when it helps us give voice to our views. It is destructive when it achieves power. All ideologies, whether of the right or the left, differ from Communism and National Socialism only in the extent to which their partisans are able to impose their biases on the public.

Our first President was keenly aware of the dangers factionalism posed for our new nation. In his 1796 Farewell Address, George Washington said (in part):

“I have already intimated to you the danger of parties in the State, with particular reference to the founding of them on geographical discriminations. Let me now take a more comprehensive view, and warn you in the most solemn manner against the baneful effects of the spirit of party generally.

This spirit, unfortunately, is inseparable from our nature, having its root in the strongest passions of the human mind. It exists under different shapes in all governments, more or less stifled, controlled, or repressed; but in those of the popular form it is seen in its greatest rankness and is truly their worst enemy….

It serves always to distract the public councils and enfeeble the public administration. It agitates the community with ill-founded jealousies and false alarms; kindles the animosity of one part against another; foments occasionally riot and insurrection. It opens the door to foreign influence and corruption, which finds a facilitated access to the government itself through the channels of party passion. Thus the policy and the will of one country are subjected to the policy and will of another.

There is an opinion that parties in free countries are useful checks upon the administration of the government, and serve to keep alive the spirit of liberty. This within certain limits is probably true; and in governments of a monarchical cast patriotism may look with indulgence, if not with favor, upon the spirit of party. But in those of the popular character, in governments purely elective, it is a spirit not to be encouraged. From their natural tendency it is certain there will always be enough of that spirit for every salutary purpose; and there being constant danger of excess, the effort ought to be by force of public opinion to mitigate and assuage it. A fire not to be quenched, it demands a uniform vigilance to prevent its bursting into a flame, lest, instead of warming, it should consume.”

Partisanship is a vital part of society … provided it is always a voice and never a power. The danger is not in partisanship, it is in allowing partisans to control government.

Our political infrastructure is controlled by the very factionalism Washington decried. If we are to, as Dr. Junn said, “… strive to improve our democratic system of institutions and structures.” must we not examine the effect of the partisanship which controls our nation’s politics?

Fred

Så vad är det egentligen vi röstat in sedan den “fria rösträtten”  infördes i de flesta “demokratiska” länder i slutet av 18- och början av 1900-talet?

Vi väljer helt enkelt mellan olika lojalitets-klubbar. Det blir mkt tydligt när vi ibland får titta in bakom kulisserna på riskdagsgruppsmöten och regeringsförhandlingar.

Lojalitet är vad som premieras över allt annat. Fråga vilken riksdagsman du vill, nog är hans första prioritet att likrikta sig med sitt parti, nästan alla har ju tom skrivit på papper den dagen de blev invalda i vårt kära parlament, få känner dock till detta utan tror att en enskild riksdagsledamot inte har några problem att rösta efter eget huvud.

Lojailitet är också vad som är totalt nödvändigt när det gäller en regeringsbildning. Från den stund man gjort upp om en regering ska det väldigt mkt till för att man ska lämna den inslagna kursen och börja uttala sig negativt om en annan regeringsmedlem eller dennes ideer. Nej sådant ska bara riktas mot oppositionen, eller den närstående lobbygrupper, annars hotar ju hela regeringen att falla i bitar, det har vi sett många exempel på.

Lojalitet, lojalitlet, överallt denna förlamande lojalitet!

Utan ett tribe-tänkande, utan en mysig grupp att tillhöra som man kan kriga tillsammans emot illvilliga, dumma oppositionen skulle många goda ideer kanske kunna växa fram och prövas på sina egna meriter istället för utifrån VEM som är upphovet till ide’n!

Den för mig helt självklara slutsatsen är att utan ideologi-stammar så skulle ideerna ha en chans, och kunna tävla emot varandra på lika villkor, inte kunna dödas direkt pga ursprung. Direktdemokrati är helt enkelt en drivbänk för ideer, och ett sätt att värdera dem utifrån varje relevent aspekt för att slutligen låta de som har makten avgöra, dvs medborgarna.

Varför är detta så skrämmande för etablissemanget kan ju var och en räkna ut med lilltån.

Magnus Gustavsson

medlem av Aktivdemokrati

Folkpartiets Annika Beijbom försöker på något underligt vis framhålla att fp skulle ha en chans att komma på banan till 2014, rädda vad som räddas kan, andas väl den slutsatsen..:

Det är odemokratiskt att ett litet politiskt engagerat fåtal inom klubbar för inbördes beundran ska ha all makt när det gäller att utse riksdagskandidaterna för 2010 års val. Senaste nytt från PP:s Mikael Nilsson är att i provvalet nu får medlemmarna i Piratpartiet sätta ihop sin helt egen lista. Alltså en lista per medlem. Alla dessa listor vägs sedan ihop till sammanlagt fem listor med hjälp av en Condorcet-metod. Jag hoppas vi kommer se fler kreativa lösningar för att sammanställa framtidens listor mera demokratiskt. För gammelpartierna, inklusive mitt eget, är valet 2010 för tidigt men till 2014 ska vi vara på banan!

Tyvärr, Annika, det är helt andra “grepp” som måste till för att attrahera ungdomen idag, och samma individer 2014, när de som andragångsväljare  blivit än mer politiskt besvikna.

Och tyvärr, mp och alla ni andra gammelpartister:

Man kan inte lappa och laga på en förlegad demokratimodell, det är den representativa demokratin det är fel på, nomineringsprocessen må vara hur rutten som helst, folk går inte på era lögner, misstag och ursäkter mkt längre.

Folket kommer snart att kasta ut er allihop ur maktens korridorer, ni har tydligt visat att ni inte är vare sig mogna uppgiften, eller ens besitter förmågan att erkänna det för er själva.

Färre och färre politiskt engagerade vill koka kaffe i 10 år till det gamla gardet för att på nåder kanske bli nominerad på ålderns höst när man “byggt” sitt nätverk.

Det håller inte längre.

PP må ha nya friska ideer om hur en mer rättvis nomineringsprocess ska gå till, men till syvende og sist, kommer även PP:s riksdagsledamöter att sitta där på kammaren och bestämma själva i varje liten votering. Kanske än mer, eftersom en partipiska i PP kan ställa till med betydligt mer oreda än i ett traditionellt uppbyggt parti, med hållhakar till höger och vänster på alla med något som helst inflytande.

Politiska vildar från PP skulle därför kunna våga mer än från andra partier. Bra kanske en del tycker, men vad är det som säger att det är partimedlemmarnas vilja som kommer att råda?

Grundproblemet är att man koncentrerar alldeles fär mkt makt till den enskilde riksdagsledamoten. Gammelpartierna håller god kontroll på detta genom vuxenmobbing och “nätverk”, men det kan ju knappast rubriceras demokratiskt.

Istället är det direkt styrda “knapptryckare” vi borde ha i plenisalen. Folk som skrivit på lydnadskontrakt som skulle ge kännbara civilrättsliga straff om de bröts.

Dessa knapptryckare ska åläggas att handla som partiets medlemmar beslutar, och om vem som helst med rösträtt i Sveriges allmänna val kan bli medlem – ja då kan man tala om verklig demokrati.

Demokrati i betydelsen folkstyre.

Det här börjar folk inom Piratpartiet att förstå, men jag tvivlar på att de styrande vill ge så mycket makt till enskilda medlemmar inom PP -  troligen kommer PP att utvecklas till ett mer traditionellt parti, vilket kommer att marginalisera dem på liknande sätt som skedde med t.ex Nydemokrati. Man kan bara tänka sig frustrationen hos alla PP:s engagerade ungdomar…

Jag har sagt det förut, och jag tvingas upprepa det:

Det finns inga andra fullvärdiga demokratiska partier som kandiderar till Sveriges riksdag än Aktivdemokrati.

Endast Aktivdemokrati vågar låta sina medlemmar ha sista ordet, och detta kommer att bli det enda folket accepterar, fortare än gammelpartierna anar.

Varför vill inga gammelpartister debattera direktdemokrati?

Magnus Gustavsson

Medlem i Aktivdemokrati.se

Att gammelmedia på detta sätt vädrar ut det hela bloggosfären kokar av sedan iaf ett år tillbaka är mkt uppfriskande! Det ska bli mkt intressant att se hur resten av mediasverige kommer att bemöta detta utspel. Förmodligen kommer horder av traditionalister att försöka mena att Anders drabbats av solsting där ute på Visbys gratissprit-fester.

Aktivdemokrati är inte i Visby i år. Heller.

Aktivdemokrati vill ha precis den deltagardemokrati  som Anders skriver om. Vi vill inte jobba genom de etablerade kanalerna och trängas med alla stekar-lobbyister som tillsammans med sprittörstiga politiker gör slut på våra skattepengar under en slapp cirkus på behörigt avstånd från insyn av medborgarna. (Vem har möjlighet att avlyssna vilka kontakter och beslut som fattas mellan drinkarna och snittarna i sommarnatten i ett Visby som knappt går att nå om man inte bokat flyg eller båt i månader i förväg?)

Eminente Mikael Zackrisson på VA är inne på  precis samma spår!  De flesta under 40 sägs det, jag skulle vilja höja till 45 med tanke på min egen ålder…förstår att internet är något mer än en samling tjänster.

Åsa Torstensson är långt över 45 uppenbarligen.

Det har börjat bli lite löjligt helt enkelt. Och Anders var den som vågade skriva om det i gammelmedia.

Tack Anders Mildner!

Magnus Gustavsson

www.aktivdemokrati.se

Jag gör det enkelt för dig istället!:

• Till miljövänner: Läs här och byt ut PP mot AD, och var säker på att även miljöfrågorna kommer att belysas så som DU vill.
• Till liberaler: Läs här och inse att allt inte är som det verkar hos de liberala. Ska vi även räkna in Centern till de liberala så ser det ju inte mkt bättre ut.
• Till socialister: EU är ett gigantiskt socialistiskt projekt säger en del. OK, så varför handlar det mesta inom EU om att fördela våra pengar till jordbruket och om att bekämpa “organiserad brottslighet”? Jag tror arbetarrörelsen skulle ha en hel del att vinna på att börja driva sina egna frågor istället för att låta CIA och främmande makt sätta agendan hela tiden. När man har parlamentariker i Bryssel som snällt tar upp och driver ideer som dessa istället för socialism, då är det dags att agera.
• Till borgerliga:I Sverige har vi Calle Bildt, mannen som var nära nog först med att inse kvaliteerna hos ett världsomspännande datanät. Det kan ingen ta ifrån honom. Förra årets övervakningsdebatt när man efter något år villigt plockade upp det Bodström dragit igång visade dock att det även hos borgerlighetens frontalfigurer finns en helt annan agenda än liberala och integritetsvärnande ideal. Bildt har genom sin blogg-serie “”FRI med FRA” tappert försökt försvara det hela utifrån ett UD- och försvarsperspektiv, men det gick inget vidare, eller vad tycker ni? Nej, vill man ha bra villkor för entrepenörer och företagande, då är det nog nödvändigt att slå vakt om brevhemlighet och fria kommunikationer.  Som Karl Sigfrid kanske…
• Till de som oroar sig för att den svenska värdegrunden, vad nu den innebär, snart kommer att gå under i det muslimska korståget: Ja, i bloggosfären är väl SD:s framfart det som omskrivits mest näst efter FRA-debaclet antar jag, exemplen är ju oändliga, men här ser vi kanske en sansad debatt, var och en får ju bilda sig en uppfattning..  SD är ett enfrågeparti och är fö enligt mig bara pga det diskvalificerat.

Slutsatsen blir att det inte finns ett enda etablerat parti som förtjänar våra röster i årets EU-val.

Bland de nya finns det bara två val som jag ser det, PP eller AD, de enda gräsrotspartierna värda namnet, som ställer upp.

PP har två problem;

1.  Man vägrar införa direktdemokrati och kommer oavsett hur  välmenande de styrande i ledningen är, oundvikligen förr eller senare råka in i svårigheter, svekdebatt osv.

2. Man är och förblir ett få frågeparti. Man vägrar att ha en politik för annat än medborgerliga rättigheter, iofs ngt av det viktigaste man kan intressera sig för. Men det räcker inte för det betyder att man lämnar walkover på alla de andra frågorna där man kommer att låta den partigrupp som har turen att få PP som valboskap, besluta allt utan närmare motivering.

Det betyder att alla andra frågor kommer att förvärras eller fortsätta på samma spår som nu. Jag tror få svenska väljare tycker det är OK, svensken är kritiksk till EU med all rätt och t.ex. det nya Lissabonfördraget innebär starten för ett lättkontrollerat EU med USA som förebild (jag gillar mkt med USA, men maktkoncentrationen till presidenten är mkt farlig), och detta kommer tyvärr att öka i betydelse, det har både övervakningsdebatten, terrorism”kriget” och finanskrisen visat tydligt de senaste åren.

Återstår då ett enda alternativ: Aktivdemokrati.

Endast detta parti kan bidra till att lösa ovanstående problem. Endast detta parti kan på sikt öppna ögonen hos majoriteten så att vi börjar kräva riktig demokrati, transparens och medbestämmande istället för dagens despotiska styre.  Låstasdemokratins dagar är räknade, allt annat skulle innebära katastrof, och jag är en okuvlig optimist i grunden.

Min röst kan väl inte göra någon skillnad, det blir väl de gamla vanliga betonghäckarna som åker till Bryssel iaf?

Fel, gammelpartierna håller på att tappa greppet, och det syns och märks först i EU-val där väljarna är mer öppna för att testa nya lösningar. Tom de traditionella opinionsinstituten ser med häpnad nu hur den politiska kartan håller på att ritas om.

Vad är det då som skiljer ett gräsrotsparti från ett gammelparti? Ja, gammelmedia och etablissemanget brukar ju försöka ignorera själva existensen av något annat än det traditionella partiet i form av en vanlig förening, med styrelse, stadgar så som gemene man tror att alla organisationer fungerar.

Men nu växer motståndsrörelsen ute i stugorna. Du är inte ensam om att vilja förändra!

Magnus Gustavsson

EU-kandidat för www.aktivdemokrati.se

Ett besök på riksdagens hemsida säger tyvärr inte så mkt om den saken, dels orkar få tränga igenom de torra rapporterna och propositionerna, vilka med vilje verkar skrivas så krångligt det bara är möjligt, dels saknas det möjlighet att få reda på speciellt mkt om hur just din riksdagsrepresentant sköter sig.

En lösning vore en site som på ett överskådligt sätt kunde presentera statistik om just detta. Pether Sörling heter mannen som skapat just detta, tack Peter!:

http://www.rod.se/intervjun/cia-haller-koll-pa-riksdagsledamoterna

http://cia.sourceforge.net/

På siten kan man se hur ofta samtliga ledamöter ens behagat delta i voteringar, hur de röstat och om de ev.  gått emot sin partilinje någonsin.

En liknande site på EU-nivå finns också:  http://votewatch.eu/

För den som trodde att vi hade självständigt tänkande och ansvarskännande riksdagsledamöter i Sverige blir det hela nog en besvikelse dock.

T.ex. så är det endast 19 riksdagsledamöter som gått emot sitt partis instruktioner mer än 3 gånger det senaste året. Inte speciellt imponerande med tanke på att man faktiskt är vald på personligt mandat.

Med den principen kunde man förvänta sig lite mer tycker jag. Det framgår tydligt att partierna finns till för att “hjälpa” riksdagsledamöterna att bestämma hur de skall rösta.

Synd då att partierna i sin tur styrs av kanske ett tiotal personer i resp . parti, och inte  av partimedlemmar eller ens de väljare som personröstat på resp. kandidat.

Var det det här som var så viktigt att få till när personvalsreformen drevs igenom av de stora partierna?

Ett billigt sätt att kunna säga att man “utvecklat demokratin”, tycks det.

Nej, ska vi ha knapptryckare i riksdagen så krävs det att de styrs av folket, de som faktiskt betalar kalaset. Men det är ju inget ngt etablerat parti är intresserat av av naturliga skäl.

Nej, de vill ju fortsätta som förut, som sittande fåglar för lobbyisters och andra mörka krafter och bekvämt kassera in partistöd så man kan köpa propaganda för nästa val igen och fortsätta att konservera sin maktställning.

Dags alltså att rösta in ett nytt sorts parti, där ingen partistyrelse eller annan elit kan avgöra voteringarna i förväg, ett direktdemokratiskt parti!

Aktivdemokratis parlamentledamöter kommer aldrig att rösta eller agera i strid med hur partiets medlemmar direktdemokratiskt beslutat, endast så kan makten föras tillbaka till folket, där den enligt de flesta länders konstitution hör hemma. Endast så kan vi få ett slut på elitism, hemlighetsmakeri och uppgivet politikerförakt.  Endast så undviker vi att än mörkare krafter tar sig in med få röster i parlamenten i avsaknad av vettiga alternativ.

Varför inte prova konceptet i söndagens EU-val?

Magnus Gustavsson,

EU-kandidat för www.aktivdemokrati.se

Dessa kandidater är enligt direktdemokratiskt beslut i Aktivdemokrati:

Magnus Gustavsson, ingenjör

Martin Gustavsson, ingenjör

(Kandidaterna är ej släkt)

Kandidaterna förbinder sig att agera helt enligt besluten som fattas i Aktivdemokratis direktdemokratiska system, något som är helt unikt inom hela EU. De kommer i huvudsak att koncentrera sig på att föra ut informationen om de förestående besluten i god före de ska fattas, på ett sätt som journalister inte har möjlighet pga sekretess och andra hindrer. Detta ger alla i Sverige en unik insyn och vid behov möjlighet att bli medlem i Aktivdemokrati, för att kunna styra partiets ledamöter på det sätt de finner bäst.

Inget annat land kommer att ha denna möjlighet, och inget annat parti i Sverige vågar ge sina medlemmar denna makt!

Även om endast en enda ledamot väljs in ifrån Aktivdemokrati, så kommer hela EU:s befolkning att kunna få stor nytta av denna trojanska häst (i positiv betydelse), eftersom det stora problemet idag inom EU är den bristande transparensen och insynen bakom de stängda dörrar där EU-parlamentarikerna tyvärr fattar de flesta besluten efter eget huvud.

Dessutom skulle ett inväljande av ett direktdemokratiskt parti i EU-parlamentet att skapa en betydligt större kunskap om vad riktig demokrati innebär, och varför det är så viktigt att medborgarna tar makten åter från den politiska adeln som allt för länge tillskansat sig både egna personliga fördelar, men, och vad faktiskt värre är, även i sin tur lämnat över det mesta av makten till välbetalda lobbyister och främmande makt. Ett enda exempel på detta är utvecklingen på integritetsområdet.

Stora delar av dagens EU-parlamentariker har röstat för flera inskränkningar i den personliga integriteten, och tyvärr ser vi ju att attackerna återkommer gång efter gång (via medlemsländernas ministermöten) tills direktiven från främst USA är införda. Det handlar tyvärr inte bara om upphovsrättsproblematiken, detta är bara ett välkommet argument för att öka kontrollen av informationsflödet över internet, ngt som etablissemanget yrvaket nyligen konstaterat i praktiken skulle kunna hota deras egna maktstrukturer.

I dagens riksdagsdebatt har ännu inte ett enda ord om detta problem nämnts i skrivande stund ( kl 11:55), vilket ju med all önskvärd tydlighet visar vilka dåliga alternativ de etablerade partierna är som våra representanter i EU. Reinfeldt käbblar med Mona om budgetunderskott i Sverige, arbetsrätten och liknande, och Peter Eriksson påpekar bristerna hos regeringens klimatpolitik, Björklund vill bygga ny kärnkraft för att på det sättet lösa hela Europas klimatproblem. Han vill också införa ett europeiskt FBI… Den organiserade brottsligheten skulle vara så svårbemästrad att Björklund vill skapa en underavdelning direkt till USA:s övervakningscentral, en viktig pusselbit i det internationella nätverket för att skydda oss medborgare emot oss själva. Mönstret blir tydligare och tydligare.

Man pratar om EU som ett fredsprojekt och som en lösning på den ekonomiska krisen och för miljön. Visst, men man nämner givetvis inget om alla de inskränkningar för medborgarna som i praktiken hotar demokratin och den fria åsiktsbildningen. Dessa ska vi tydligen vara tacksamma för i rädslans namn. Det är därför hög tid att ta makten åter från dessa elitister som för länge sedan tappat kontakten med sina arbetsgivare, medborgarna. Utvecklingen går nämligen allt snabbare, de åtgärder som införts i kriget mot terrorismens namn, finns ju kvar, och det tillkommer gradvis mer och mer. Vad spelar då arbetsrätten, miljön eller Eurofrågan för roll?

Det brukar heta att utan ekonomiska förutsättningar kan inga andra saker heller skapas. Sant, men vad kan vi göra utan demokrati? Ett nytt Stasi kommer knappast att ge oss medborgare något alls mer än större rädsla, tom för våra egna grannar. En upphävd brevhemlighet är första spiken i kistan för i princip hela samhället som vi ser det idag. Det är övervakningssamhället som etablissemanget inte vill prata om, alla medborgare i EU bör fråga sig varför de kandiderande partierna inte vill nämna, som är den viktigaste frågan samt hur man kan komma bort i från beslutsordningen som tagit oss dit vi är idag, ett systemfel ligger tydligt runt halsen i form av den lättledda och korrupta representativa demokratin.

Den enda vägen ut från detta träsk av lobbyister och raka rör från främmande makts övervakningscentraler är därför att byta ut de lättstyrda representativa paralmentarikerna mot oss själva.

Utnyttja därför din rätt innan det är försent, och välj in ett parti som kan göra en verklig skillnad; ett medlemsstyrt parti, utan möjlighet för korruption och korridorsnack utan insyn! Endast på det sättet kommer det att bli möjligt att bryta den nuvarande utvecklingen där allt färre beslut fattas av medborgarna själva till förmån för industri, lobbyism och främmande makt.

Aktivdemokrati har inte de ekonomiska resurser som i sann maktkonserverande anda normalt krävs, för att kunna bekosta upptryckning av miljontals valsedlar att utdelas flera ggr om till alla Sveriges hushåll.

Man måste därför använda en blank valsedel om man vill rösta på Aktivdemokrati.

Gör så här:

Ta en blank valsedel och skriv exakt detta:      www.aktivdemokrati.se

Vill du sedan personrösta ritar du en ruta under, som du kryssar i, följt av namnet på kandidaten du vill rösta på.

OBS att det är viktigt att man skriver exakt ovanstående, inga stavfel eller förkortningar eller tillägg till ovanstående accepteras, din röst förklaras då ogiltig!!

Efteråt kommer du att känna stor tillfredställelse med att du iaf gjorde vad du kunde för att rädda demokratin. Tala sedan om för släkt och vänner vad du tycker om dagens EU, och hur man som enskild medborgare kan få mer makt medans tid är.

Är du inte redan medlem i Aktivdemokrati så bli det så snart du känner att du vill ha ett ord med i laget, alla medborgare med rösträtt i Sverige har rätt att bli medlem i Aktivdemokrati!

Magnus Gustavsson, kandidat till EU-parlamentet 2009

Medlem i partiet www.aktivdemokrati.se

Hittade detta intressanta föredrag där Kevin Kelly beskriver på ett mkt målande sätt vad internet är och vart internet är på väg. Har du 20 minuter över så ta dig tid att filosofera lite. Bl.a. kan man tydligen just nu jämföra antalet länkar/klick med antalet synapser i den mänskliga hjärnan. Vår maskin är alltså idag i nivå med människans hjärna när det kommer till informationslänkning. Men den mänskliga hjärnan fördubblar sig inte vart annat år…Det är inte utan att vi alla nog har lite svårt att greppa utvecklingen just nu.

Och om vi försöker att ta och sätta in det hela i relation till direktdemokrati och dess hot. FRA anyone? Eller transparens och verklig demokrati?

Ideerna om övervakning av privata meddelanden ter sig inte bara absurd, utan som en helt onödig åtgärd.

Transparens är framtiden, men vi som bygger maskinen är rimligen de som borde bestämma hur den skall fungera och exakt vad som skall vara transparent. Inte några gammelpolitiker som knappt använder e-mail själva. Bara för att vi gladeligen låter Google indexera vad och hur vi sökt i deras sökmotor, betyder ju inte nödvändigtvis att vi vill låta vem som helst läsa informationen, eller andra, mer privata kommunikationsformer.

Snarare än politikerna, så är det folken och organisationerna i alla världens länder som måste sätta ner foten och tillsammans besluta äver dessa frågor. Moraliskt är det helt fel att några som aldrig lyft ett finger för att bygga en maskin, ska ha rätt att kontrollera hur den skall fungera och styras. Det är lika orimligt som att några få internetanvändare skulle kunna ta sig rätten att tillskansa sig information från alla oss andra i de fall vi INTE valt att göra den publik. I det fallet kan man verkligen tala om organiserad brottslighet och stöld av annans egendom. En retorik som ju annars brukar förbehållas upphovsrättsindustrin.

Det är VI som skall bestämma balansen, inte lobbyorganisationer och elit.

/Magnus Gustavsson, medlem av partiet Aktivdemokrati

Möjligen är det utopiskt, men jag vet ingen annan väg. Vi har sett hur politiker lovat dyrt och heligt att de inte ska medverka i lagstiftning som begränsar individens integritet, för att sedan stå och snyfta om mamma i riksdagen. På något sätt måste vi försäkra oss om att de som blir valda faktiskt går iland med att stå för sina löften. Möjligen borde valmanskåren ha rätt att kräva nyval, eller kunna avsätta enskilda politiker mellan valen?

Somliga kanske säger att vi fått de politiker vi förtjänar, men det kan jag inte hålla med om. Vi förtjänar faktiskt politiker som står för sådant de lovar väljarna. Frågan är bara hur vi ska bära oss åt för att snabbt göra oss av med sådana som sviker sina ideal?

Sedan förlöjligar Jinge gladeligen alla andra angrepssätt än att försöka hitta bättre politiker. Precis som om de inte skulle vara en produkt av sin omgivning. Tydligen är detta känsligt för Jinge som modererar bort mina (hövliga) kommentarer på 1:a platsen för svenska politiska bloggar…är det så den har vunnit sin popularitet?

Nej, det är nog dags att debattörer som vill på allvar pröva direktdemokratins förtjänster vänder sig mot hemmaplan, vi som jobbar med DD finns faktiskt här hemma! För den som yrvaket mumlar, vardå…?, kan jag rekommendera att börja här: Grassroot Political Parties in Sweden

Läs även andra bloggares åsikter om direktdemokrati