De människor som ger sig ut och demonstrerar tar stora risker utan att veta utgången, men med förhoppningen att det ska kunna säkra välståndet och friheten för framtida generationer. Vår så givna demokrati finns också tack vare människor som riskerat mycket och även fått offra sina liv.

I andra stater med hård kontroll saknas ofta ett livskraftigt motstånd då livet ändå är hyfsat uthärdligt för det stora flertalet. I Kina upplevs t ex inte demokrati som så särskilt viktig av flertalet människor, och även utbildade kineser med lång vistelse utomlands kan ofta vara rätt nöjda med den nuvarande politiska strukturen. Samma attityd gentemot representativ direktdemokrati finns att höra i Sverige, då Reinfeld, Borg & co eller löftet från oppositionen känns som stabila, säkra och tillräckligt demokratiska. Att orka gå ut på torget och demonstrera för ökad demokrati känns rätt extremt för de flesta.

Det som driver en demokratisk revolution är givetvis många saker, men ett typ-exempel ser vi i Nord-Afrika där stigande matpriser, korruption och annat har lett till att många lider brist. I ljuset av den tillvaron känns en demonstration eller fysiska risker inte lika extrema. Skulle det ske en rad misslyckade riksdagsuppgörelser så att välståndet minskade drastiskt i Sverige, då skulle representativ direktdemokrati framstå som ett betydligt mer lovande alternativ för många, för att inte var så utlämnade till en handfull människor.

Bild: ©2006 Ricardo Liberato