Aktiv Demokrati forum

Dear Magnus Gustavsson,

Greetings from Himalayan Country Nepal.

Nepali Congress is credited for successfully carrying out all three political revolutions of Nepal. This party is currently the second largest party and a part of coalition parties running the government of Nepal. It is led by Girija Prasad Koirala.

The Nepali Congress is a reform-oriented centrist party and has been in continuous operation since it was founded under a slightly different name in 1947. Elected to office in the first election of Nepal in 1959 with a landslide victory, the Nepali Congress Party government sought to liberalize society through a democratic process. In 1960, King Mahendra carried out a royal coup imprisoning the powerful Nepali Congress Party leader and the Prime Minister Bishweshwar Prasad Koirala, and other party stalwarts and leaders. Many members sought sanctuary in exile in India.

Although political parties were prohibited from 1960 to 1989 and continued to be outlawed during the panchayat system under the aegis of the Associations and Organizations (Control) Act of 1963, the Nepali Congress Party persisted. The party placed great emphasis on eliminating the feudal economy and building a basis for socioeconomic development. It proposed nationalizing basic industries and instituting progressive taxes on land, urban housing, salaries, profits, and foreign investments. While in exile, the Nepali Congress Party served as the nucleus around which other opposition groups clustered and even instigated popular uprisings in the Hill and Terai regions. During this time, the Nepali Congress refused the overtures of a radical faction of the Communist Party of Nepal for a tactical alliance.

Although the Nepali Congress demonstrated its ability to endure, it was weakened over time by defection, factionalism, and external pressures. Nevertheless, it continued to be the only organized party to press for democratization. In the 1980 referendum, it supported the multiparty option in opposition to the panchayat system. In 1981 the party boycotted the Rashtriya Panchayat elections and rejected the new government. The death in 1982 of B.P. Koirala, who had consistently advocated constitutional reforms and a broad-based policy of national reconciliation, further weakened the party.

In the 1980s, the Nepali Congress abandoned its socialistic economic program in favor of a mixed economy, and a market economy in certain sectors. Its foreign policy orientation was to nonalignment and good relations with India. Although the party also boycotted the 1986 elections to the Rashtriya Panchayat, its members were allowed to run in the 1987 local elections. In defiance of the ban on demonstrations, the Nepali Congress organized mass rallies together with the different communist factions in January 1990 that ultimately triggered the prodemocracy movement.

Following the defeat of party leader K.P. Bhattarai by the communist factions in the 1991 parliamentary election, Girija Prasad (G.P.) Koirala was chosen by the Nepali Congress Party as leader of its Parliamentary Board. As Prime Minister, he formed the first elected democratic government in Nepal in thirty-two years. G. P. Koirala was the third of the Koirala brothers to become Prime Minister. Along with his elder brother, B.P. Koirala, he was arrested in 1960 and was not released until 1967. After a period of exile that began in 1971, he returned to Nepal in 1979 under a general amnesty. He was elected general secretary of the party in 1976 in a convention at Patna and played a key role in the prodemocracy movement. G.P. Koirala was known for favoring reconciliation with the left, but he also wanted to pursue national unity and Western-style democracy.

In the late 1990s a severe factional conflict emerged in the party. It led to the formation of a splinter-group, Nepali Congress (Democratic).

On 25 September 2007, Nepali Congress (Democratic) and Nepali Congress unified as a single party. The name of the party remained Nepali Congress, and Tree remained the election symbol of the unified party. In the unified party, Girija Prasad Koirala, Krishna Prasad Bhattarai and Sher Bahadur Deuba remained three senior most leaders. Koirala remained president of the party.

The party placed second—with 110 out of 575 elected seats—in the April 2008 Constituent Assembly election, winning only half as many seats as the Communist Party of Nepal (Maoist); this was generally considered a surprising outcome. Following the election, the party held extended discussions on power-sharing with the Maoists and proposed that Koirala become the first President of Nepal, but ultimately the Nepali Congress decided to go into opposition and Koirala resigned in late June 2008, clearing the way for the Maoists to form a government.

The Nepali Congress is a full member of the Socialist International.

Nepali Congress held its Mahasamiti meeting from 1-3 November, 2009 in Kathmandu, Nepal. Dhyan Govinda Ranjit, co-ordinator of the Mahasamiti meeting preparatory committee mentioned that party Vice President Ram Chandra Poudel presented a political report and Bimalendra Nidhi the general secretary’s proposal at the meeting. Likewise, party Vice President Gopal Man Shrestha, Chakra Bastola and Krishna Sitaula presented reports on the party’s financial situation, the new constitution and state restructuring and the party’s amended draft for the statute, respectively.

Ideology

* Democracy * Socialism* Nationalism* Federalism * Republic

Affiliations

* NSU * NTD* NWA* NPSS* NKS * NDS* NBSS* NAJS

Nepali Congress, the following are its sister organizations -

* Nepal Student Union
* Nepal Tarun Dal
* Nepal Woman Association
* Nepal Prajatrantra Senani Sangh
* Nepal Kisan Sangh
* Nepal Dalit Sangh
* Nepal Bhutpurba Sainik Sangh
* Nepal Adibashi Janajati Sangh

The 2006 Democracy Movement is a name given to the political agitations against the rule of King Gyanendra of Nepal. We did some revolutions to get this "democracy".

Yes It is true that democracy needs to be re-invented.

According to the previous talk,We would like to meet with the Aktivdemokrati to discuss political issues of mutual interest.

We are happy to hear if you could manage a private meeting with Aktivdemokrati Team there in Gothenburg .

We respect the Direct Democracy of Direct Democracy Party (USA),The party of Internet DEmocracy(Hungary),Direct Democracy Party of New Zealand as well as swidish direct democracy parties

Could you invite some of the members/supporters of Demoex - Democracy Experiment and Direktdemokraterna in our same meeting .

The date Feb 9,2010 or Feb 10,2010 is ok for us.

We will know about your party’s
- cross-political organization
- open voting in a PHPbb-forum.
- board of Aktivdemokrati.
- direct Democracy

Please send us a signed meeting conformation with date and time, place and some of the invitees from Aktivdemokrati.

We trust that our meeting will be informative and productive and assist us all to achieving our mutual objectives.

Dr Aalok Sharma,Ph.D.
Kathmandu,Nepal.

Förstår att du tyckte jag kanske var lite brysk i ett tidigare mail, det är väl en vanlig frustration som kom till uttryck antar jag, ber alla om ursäkt för det.
Ville absolut inte framhäva mig själv, känner ofta att jag borde göra mer, eller kanske fokusera på annat än vad som faktiskt sker.
Men jag har samtidigt uppfattningen om att vi precis som i fallet med kritisk massa i antalet aktiva medlemmar, också måste ha viss minsta rörelsehastighet, helst framåt.
Utan rörelse, ingen organisation helt enkelt.
Vi har dessutom en valrörelse i annalkade, skulle vi bara luta oss tillbaka i TVsofforna så finns ju risken att vi inte ens blir omnämnda som under 2006, skulle det vara en uppbygglig utveckling tro?

Jag tror alla som är intresserade av ngt nytt, i detta fallet ett parti, vill se att det går framåt, annars blir det likväl enormt tråkigt, och man orkar inte ens kasta ett öga på forum eller bloggosfären gällande detta parti. Då dör vi verkligen.
Så om någon har förslag på hur man håller glöden vid liv så fram med det nu...
(gällande DD så tycker jag det ser ut att vara samma problem där om jag ska vara ärlig, det var mest aktivitet i början, och nu är nu ungefär där vi var för ett par år sedan.)

Martin och jag fokuserar numera mest på bloggande, och jag tror det är framtidens melodi, ingen orkar ändå gå igenom och förundras över vilka vackra tankar som dryftats i ett forum för flera månader/år sedan.
Via bloggosfären deltar man istället i det dagliga politiska samtalet på ett helt annat sätt, och mitt recept är sålunda att vi blir bättre på att blogga.
Inte bara jag och Martin ska blogga, utan många fler!
Vi kan ha egna bloggar, eller vara skribenter på ADs blogg, det viktiga är att generera bra inlägg som drar trafik. Du har ju kommit igång bra, Robert!

Tja, jag är inte så säker på det här med att "någon måste driva på". Jag vill i alla fall inte känna mig pådriven, och jag är övertygad om att jag inte är ensam.

Om engagemanget inte är tillräckligt stort så tror jag bara att det betyder att tiden inte är mogen än för dessa idéer... ÄN... men det är inte heller ett skäl att helt lägga ner. Det gäller att hålla idéerna och hemsidorna vid liv (även om inte så mycket händer där), tills den dagen kommer då det inträffar något som gör att fler människor börjar dras till vår ideologi.

Jag tror också självklart att vi kan påverka utvecklingen, och bloggosfären är en bra plats att försöka väcka intresse. Jag tror dock att man ska vara väldigt tålmodig och mest göra det för sitt nöjes skull, och inte förvänta sig att det händer något dramatiskt snabbt.

Men förra valet var det annars jättebra att ni var med i TV och så... Det uppskattas nog av alla sympatisörer.

Om man ser det såhär, du säger att om den kritiska massan inte är uppnådd så "dör partiet". Men vad är det som dör egentligen? Alla sympatisörer som redan övertygats finns kvar, vi lever fortfarande, och jag är övertygad om att vi sakta sakta blir fler alldeles oavsett hur det går för Aktiv demokrati som organisation. Att nå ut med bloggar är kan göra oss starkare på sikt. Så vad är det som har dött egentligen? Kom ihåg, man kan döda ett parti, men inte en idé ...

/R

Det här är en väldigt gammal diskussion.
Jag känner mig väldigt trött för tillfället.
Ngn annan som kan ta över, och hålla hemsidor, forum och bloggar igång?
Det finns trots allt en gräns för hur länge två personer orkar dra allt.
Martin ville lägga ned för ett par år sedan, och jag känner att jag är där nu.
Vi stöttade varann, men hoppades förstås att lite mer än glada tillrop skulle komma fram efterhand.
Man kanske inte kan döda en ide, men engagemang går ju bra mha utnötningsmetoden...
Tiden är säkert inte mogen, men de får ju vägas emot vad som händer om inte ens 2-4 orkar upprätthålla ngn slags kontinuitet.
Jag tror man kan tappa flera år på att köra på sparlåga jfrt med att hålla ångan uppe så som försöker göra just nu.
Och hur ska vi göra i valet? Ej ställa upp leder ju inte direkt till mer engagemang misstänker jag.
Men, vad vet jag, kanske allt lossnar av sig själv när tiden är mogen.
Helt av sig själv.

Men var det inte du själv som blev irriterad när du fick förslag om vem som skulle ringas och så vidare? Det var faktiskt inte dina mail jag syftade på i början när jag menade att det är fel att kräva engagemang av andra.

Det finns så många orsaker till varför människor inte har tid att engagera sig. Det kan vara familj och arbete som står i vägen, eller andra projekt. Själv spenderade jag det gångna året med att försöka skriva en bok där jag bland annat slår ett slag för direktdemokrati, men det återstår att se om den blir utgiven. Nu satsar jag på en blogg. Så mycket mer än så kan jag inte mäkta med utan att familjen blir lidande av min frånvaro. Jag är säker på att andra har liknande situationer som gör att de inte kan engagera sig fullt ut vare sig de vill det eller ej. Därför tror jag att man ska vara ytterst försiktig att kräva någonting av andra. På sin höjd är det lämpligt att be snällt eller uttrycka en önskan.

Hur som helst så har jag i alla fall varit oerhört tacksam över den tid ni har dragit partiet hittils. Jag inser att detta kräver stort personligt engagemang och uppoffringar. Om ni vill ta en paus från detta så har jag all förståelse för detta, och jag tror att ingen skulle klandra er heller för det. Vill ni kämpa på i någon grad så är det säkert många som kommer att uppskatta det också... Personligen är jag glad för att ha en hemsida att referera till varje gång jag nämner direktdemokrati då jag är ute och missionerar någonstans. Men det är ingen som tvingar er till någonting, gör som ni vill.

Sedan om vi får framgång eller ej, eller om år tappas bort eller ej, är inte upp till oss att bestämma. Vi kan bara använda de resurser vi har för att försöka sprida vårt budskap så mycket som vi kan... det är allt vi kan göra.

/R

Det var jag som blev irriterad, ja, pga Martins eviga misstänksamhet.
Du kanske inte vet om det, men vi har diskuterat paranoia på många olika plan..
Senast var ju nu i samband med säkerhetsdiskussionen ang hårdvara.
Samtidigt skrev jag att det var upp till var och en att göra div. kontroller, och det gjorde vi också så gott vi kunde. Det var alltså inte Martins engagemang jag störde mig på, utan hans paranoia.
Nu kanske allt rinner ut i sanden ändå, jag får inget svar på mitt mer konkreta mail till Nepal. Kanske hade Martin rätt, det var inte seriöst, men som jag brukar säga, det visar sig förr eller senare ändå vad folk går för, jag börjar med en positiv grundsyn, men vet att jag kan komma att bli besviken och är på min vakt.
Det är inte det som stör mig.

Jag uppskattar också att du jobbat på på din kant, Robert!
Om fler gjorde som du, eller åtminstone bloggade, så skulle det öka närvaron av våra ideer ngt enormt jfrt med nu. Det ser också betydligt bättre ut om det är flera individer som skriver om ett ämne, och är svårare att avfärda samtidigt.
Det behöver inte betyda så många arbetstimmar/ person om man skriver säg 2 bloggposter i veckan. Sådana bloggar finns det gott om och alla behöver förstår hitta sin balans mellan familjelivet och denna mission.
Det är alltså bättre att man gör lite då och då, än att man låser in sig med datorn en hel månad för att blogga järnet och länka ut sig överallt.

Sedan kanske inte alla tycker de kan skriva och även om de flesta kan betydligt mer än de tror, så kan det förstås ibland vara bättre att man gör något annat.
Vi har sådana uppgifter också!
T.ex medlemsansvarig, eller kassör, eller ansvarig för en webbutik, driften av forumet etc etc.

Allt jag säger är att jag inte orkar med allt detta just nu, men jag hoppas verkligen det finns några som tycker det är värt att ta över iaf delar av det Martin och jag gör just nu, och det ser jag inte som att kräva något alls av någon, men kanske att påpeka att ett engagemang kan vara svårt att väcka till liv igen, den dag allt för många har tröttnat.

Samtidigt kan man ju fråga sig om vi som trots allt gör ngt alls "som syns" på webben, kanske är helt ensamma om att tycka att det är värt mödan.
Är det så, så faller ju trots allt hela iden med gräsrotspolitk.
Eller så är det massvis med folk som följer oss och som diskuterar och påverkar folk på jobbet och hemma, bara det att vi inte vet om det, och kan glädjas åt det.
Isåfall jobbar vi ju fel, och måste alla tillsammans på något sätt få veta detta, för att känna att det händer något, för att tycka att det är mödan värt.
Om jag går till mig själv så tror jag att jag skulle tycka det var flera ggr så roligt om jag visst att det vi skriver och debatterar har någon betydelse för folk.
Alla vill ju ha feedback.

Det är väl bristen på feedback som är problemet kanske för just mig, är jag så himla auktoritativ att ingen vågar säga något, eller var ligger problemet?
Och nu vill jag inte ha en rad lovord, utan istället just signaler om att vi faktiskt har gräsrötter, och att de tänker på direktdemokratin som ett reellt alternativ till gammelpolitiken, och ser AD som en lösning, om än på lite sikt.
Får jag inte det så ser jag typ ingen motivation alls de närmaste månaderna och då är det bättre att någon med för tillfället mer tålamod, du Robert t.ex, får ta över hela kitet och göra vad du vill med det.

MVH/
Magnus

Okej, så både du och Martin tycker att det är bra med någon som verkar drivande i partiet. Men ni verkar samtidigt inte nöjda över det resultat det har lett till.

Men det är ingen som har bett er att driva partiet på det sätt ni gör. Om ni vill sluta så är det ingen som tvingar er att fortsätta.

...

Jag kan visst tänka mig att ta över stafettpinnen om någon skulle ge den till mig.

Jag tror att man skulle kunna utveckla Aktiv Demokrati i riktning mot en direktdemokratisk tankesmedja. Navet i en nätrörelse bestående av bloggare och individer som kämpar för vår sak. Det viktiga är att kunna länka till en plats där ideologin finns dokumenterad, och genom bloggstatistik kan man följa intresset för våra idéer. Det viktiga är att nå ut med idéerna.

Jag anser inte att det är viktigt att i dagsläget bygga upp en partiorganisation med formellt beslutsfattande och en seriös ambition om att ställa upp i något val. Det är i alla fall inget jag skulle spendera någon tid på.

Detta har jag alltid har tyckt.

/R

MrPerfect72 skrev:Tror inte riktigt att storebrors mail fungerar som den ska alla ggr.
http://aktivdemokrati.wordpress.com/201 ... storebror/

Har du kollat att tel.nr. aer officiellt? Har du ringt?

PS. snubbe som inte bloggar:
http://www.politikerbloggen.se/2010/01/28/25847/