Kamrat 4 %
Postat: 2010-08-02 11.30Jag har en draft på en text här.
Vet inte om den vinner på en massa länkar till regeringsformen och riksdagens hemsida kanske
Vad tycker ni?
Rubrik: Kamrat 4 %
Argumenten för 4 %-spärren till riksdagen går ut på att skapa breda allianser av stora partier som ger stabilitet i beslut och överenskommelser. Att småpartier inte kommer till tals i riksdagen, eller att väljarnas möjlighet att välja ett parti som representerar deras åsikt, begränsas, är ett pris som spärrförespråkarna tycker verkar rimligt. Man reducerar alltså medvetet demokratin, i syfte att skapa ett smidigt beslutsklimat. Frågan är om det är funktionellt? Blir det mer stabilitet i den förda politiken av att stänga ute småpartier? Jag är inte övertygad. Nästa fråga är om det är värt det? Förstår vi hur mycket 4 %-spärren egentligen begränsar demokratin? Jag är inte övertygad om det heller.
Lek med tanken att tröskeln för representation i riksdagen var en enda ledamot. Alltså en 349-del av rösterna, vilket skulle bli ungefär 0,3 %. Hur skulle det se ut? Det skulle naturligtvis inte gå att få representation i alla utskott för ett parti med bara en enda ledamot. Men visst skulle ledamotens åsikt kunna tillvaratas i alla fall? Till syvende och sist kokar allt beredningsarbete i och utanför utskotten ner till ett förslag till beslut. Ett förslag som man sedan kan bifalla eller avslå. Då fungerar vår fiktive 0,3 %-representant som vilken annan ledamot som helst. Hon eller han måste ta ställning till förslaget på samma villkor som alla andra. Jag kan inte se varför det skulle bli svårare att fatta ett beslut bara för att åsiktsklustren blir mindre? Lobbyarbetet för att i förväg garantera att ett förslag har majoritetsstöd blir naturligtvis rejält mycket svårare, men det har ju bara betydelse om man vill ha ”lobbykrati”, vilket inte nödvändigtvis har med demokrati att göra, eller?
Lek med en annan tanke: Bara partiledarna till partier som klarar 4 %-spärren bildar riksdag. Antalet ledamöter krymper med nuvarande partiuppsättning från 349 till 8. För att förhindra dött lopp i omröstningar får den koalition som bildar regering en extra ledamot, alltså totalt 9 ledamöter, om det behövs för att få udda antal röster i parlamentet. Skulle en sådan riksdag skilja sig funktionellt i något avseende från den riksdag vi har idag? Nej, jag är rädd för att det skulle fungera ungefär likadant, tragiskt nog.
Argumenten för en småpartispärr vilar på en myt om att det skulle bli svårt att fatta beslut om fler skulle behöva komma överens. I verkligheten är det faktiskt 349 ledamöter som behöver komma överens, oavsett om man har en 4 %-spärr eller inte. Kan den verkliga anledningen till att man vill ha en 4 %-spärr vara att man vill kunna fatta beslut med garanterat utfall? Att regeringen vill veta att ett förslag kommer att gå igenom när man lägger det, vilket man kan om man vet hur alla ledamöter kommer att ställa sig i förväg. Vilket i sin tur reducerar riksdagen till ett regeringens marionettkabinett…
Det enda som 4 %-spärren tillför politiken, som jag ser det, är förutsägbarhet. Vilket man naturligtvis kan hävda är en komponent i stabilitet, om man vill. Priset vi betalar är att demokratin blir satt ur spel. Folkets vilja representeras inte av någon, men de röstande medborgarnas makt, representeras av de partistyrelser som klarar att mobilisera minst 4 % av väljarna. Är det tillräckligt bra demokrati? Nej, inte för mig.
Vad tycker du? Behövs spärren mot småpartier? Skulle politiken må bra av att nya partier lättare kunde komma in i riksdagen? Eller vore det lika bra med en niomannariksdag? Tyck till i vårt forum eller direkt här på bloggen, vi vill gärna höra din åsikt i frågan. Håller du med mig? Skriv då ”Aktiv Demokrati” på en blank valsedel i valet i september.
/Rikard Tordön
Vet inte om den vinner på en massa länkar till regeringsformen och riksdagens hemsida kanske
Vad tycker ni?
Rubrik: Kamrat 4 %
Argumenten för 4 %-spärren till riksdagen går ut på att skapa breda allianser av stora partier som ger stabilitet i beslut och överenskommelser. Att småpartier inte kommer till tals i riksdagen, eller att väljarnas möjlighet att välja ett parti som representerar deras åsikt, begränsas, är ett pris som spärrförespråkarna tycker verkar rimligt. Man reducerar alltså medvetet demokratin, i syfte att skapa ett smidigt beslutsklimat. Frågan är om det är funktionellt? Blir det mer stabilitet i den förda politiken av att stänga ute småpartier? Jag är inte övertygad. Nästa fråga är om det är värt det? Förstår vi hur mycket 4 %-spärren egentligen begränsar demokratin? Jag är inte övertygad om det heller.
Lek med tanken att tröskeln för representation i riksdagen var en enda ledamot. Alltså en 349-del av rösterna, vilket skulle bli ungefär 0,3 %. Hur skulle det se ut? Det skulle naturligtvis inte gå att få representation i alla utskott för ett parti med bara en enda ledamot. Men visst skulle ledamotens åsikt kunna tillvaratas i alla fall? Till syvende och sist kokar allt beredningsarbete i och utanför utskotten ner till ett förslag till beslut. Ett förslag som man sedan kan bifalla eller avslå. Då fungerar vår fiktive 0,3 %-representant som vilken annan ledamot som helst. Hon eller han måste ta ställning till förslaget på samma villkor som alla andra. Jag kan inte se varför det skulle bli svårare att fatta ett beslut bara för att åsiktsklustren blir mindre? Lobbyarbetet för att i förväg garantera att ett förslag har majoritetsstöd blir naturligtvis rejält mycket svårare, men det har ju bara betydelse om man vill ha ”lobbykrati”, vilket inte nödvändigtvis har med demokrati att göra, eller?
Lek med en annan tanke: Bara partiledarna till partier som klarar 4 %-spärren bildar riksdag. Antalet ledamöter krymper med nuvarande partiuppsättning från 349 till 8. För att förhindra dött lopp i omröstningar får den koalition som bildar regering en extra ledamot, alltså totalt 9 ledamöter, om det behövs för att få udda antal röster i parlamentet. Skulle en sådan riksdag skilja sig funktionellt i något avseende från den riksdag vi har idag? Nej, jag är rädd för att det skulle fungera ungefär likadant, tragiskt nog.
Argumenten för en småpartispärr vilar på en myt om att det skulle bli svårt att fatta beslut om fler skulle behöva komma överens. I verkligheten är det faktiskt 349 ledamöter som behöver komma överens, oavsett om man har en 4 %-spärr eller inte. Kan den verkliga anledningen till att man vill ha en 4 %-spärr vara att man vill kunna fatta beslut med garanterat utfall? Att regeringen vill veta att ett förslag kommer att gå igenom när man lägger det, vilket man kan om man vet hur alla ledamöter kommer att ställa sig i förväg. Vilket i sin tur reducerar riksdagen till ett regeringens marionettkabinett…
Det enda som 4 %-spärren tillför politiken, som jag ser det, är förutsägbarhet. Vilket man naturligtvis kan hävda är en komponent i stabilitet, om man vill. Priset vi betalar är att demokratin blir satt ur spel. Folkets vilja representeras inte av någon, men de röstande medborgarnas makt, representeras av de partistyrelser som klarar att mobilisera minst 4 % av väljarna. Är det tillräckligt bra demokrati? Nej, inte för mig.
Vad tycker du? Behövs spärren mot småpartier? Skulle politiken må bra av att nya partier lättare kunde komma in i riksdagen? Eller vore det lika bra med en niomannariksdag? Tyck till i vårt forum eller direkt här på bloggen, vi vill gärna höra din åsikt i frågan. Håller du med mig? Skriv då ”Aktiv Demokrati” på en blank valsedel i valet i september.
/Rikard Tordön
Men bloggtekniskt förstår jag vitsen med att kors- och cirkellänka till andra.